Bråkade med min mamma häromdagen,

Det hela började med att vi hade ringt om varandra ett tag, och när vi äntligen lyckades få tag på varandra, var jag liksom inte, på tipptopp.... (Enligt Cleo, har jag låtit heeelt förstörd)...

Mamma: Var är det? Vad har hänt, varför låter du så ledsen?
Me: Det är inget, mamma.
Mamma: Jag tror dig inte, något måste ha hänt!
Me: Nej mamma, ingenting... Alla dagar är inte bra dagar...
Mamma: SÅ KAN DU INTE SÄGA! NU MÅSTE DU VERKLIGEN FÖRSTÅ ATT DU HAR SÅ MYCKET ATT VARA GLAD FÖR! ALLA DAGAR ÄR BRA DAGAR. BLA BLA BLA.
Me: Ja, mamma. du har rätt, mamma.
Mamma: Ja, så berätta något roligt nu! Något bra!
Me: Just nu har jag inget, men jag ringer dig, när jag HAR NÅT!
Mamma: Vad du är oartig och oförskämd!
Me: Ja, mamma.
Mamma: HEJ DÅ!

                 

Hallelujah!