Bolisen loves me. Part 1.
Hade lovat er (egentligen mig själv), att jag skulle skriva mina Bolis erfarenheter....
Nu kommer ni tro att jag skojar, och Cleo kommer gå upp i taket (för hon hatar dessa), Men Bolisen (som man säger i mina kvarter), har en förkärlek till lilla, tiny, me.....
Och efter att ni har läst om min små historier, bör vi nog analysera:
Vad är det som egentligen händer....
Mitt första möte med Farbror Blå, var Peder, i Grekland, närmare bestämt den där ön... Fan, min favorit Ö, och så står det helt still typ. Måste vara boozzen. Kreta såklart. KRETA.
Han hittade mig på ett uteställe, året var 96 eller 97 (ni fattar), jag är gammal som gatan, egentligen. Farbror Peder var civilare, och borde vara vid det här laget närmare femti, eller nåt sånt.
Men då, var jag ung & blåögd, han muskulös och från Norrland.
Neej, inte alls bekymrad över att jag "outade" en gammal civilare...
So what, att han ser ut som något jag inte skulle ha satt på mig någonsin, den gamla trasan. Han var manlig och äldre (minst 10 år äldre). And So? Han var spännande... Han tog mig med stooorm.
Så pass att, när han skulle landa, i Arlanda en vecka efter mig, stod jag vid flygplatsen paketerad som en surprise. Synd bara att hans plan var kraftigt försenad, och att jag moloket tvingades skutta hem igen (det var trots allt ett antal timmar vid terminalen). Men han ringde...
Låt oss göra en kort historia kortare, han dumpade mig via telefonen, medans jag var i Brasilien. Några dejter och veckor senare. Anledning: inget sex, påstår jag. Anledning: Ålderskillnaden, påstod han.
Jag förstår honom. Skulle aldrig falla mig in att äta lammkött, nuförtiden. Hehe...
Men trots allt undrar jag, vad gör du nuförtiden, Peder?
Nu kommer ni tro att jag skojar, och Cleo kommer gå upp i taket (för hon hatar dessa), Men Bolisen (som man säger i mina kvarter), har en förkärlek till lilla, tiny, me.....
Och efter att ni har läst om min små historier, bör vi nog analysera:
Vad är det som egentligen händer....
Mitt första möte med Farbror Blå, var Peder, i Grekland, närmare bestämt den där ön... Fan, min favorit Ö, och så står det helt still typ. Måste vara boozzen. Kreta såklart. KRETA.
Han hittade mig på ett uteställe, året var 96 eller 97 (ni fattar), jag är gammal som gatan, egentligen. Farbror Peder var civilare, och borde vara vid det här laget närmare femti, eller nåt sånt.
Men då, var jag ung & blåögd, han muskulös och från Norrland.
Neej, inte alls bekymrad över att jag "outade" en gammal civilare...
So what, att han ser ut som något jag inte skulle ha satt på mig någonsin, den gamla trasan. Han var manlig och äldre (minst 10 år äldre). And So? Han var spännande... Han tog mig med stooorm.
Så pass att, när han skulle landa, i Arlanda en vecka efter mig, stod jag vid flygplatsen paketerad som en surprise. Synd bara att hans plan var kraftigt försenad, och att jag moloket tvingades skutta hem igen (det var trots allt ett antal timmar vid terminalen). Men han ringde...
Låt oss göra en kort historia kortare, han dumpade mig via telefonen, medans jag var i Brasilien. Några dejter och veckor senare. Anledning: inget sex, påstår jag. Anledning: Ålderskillnaden, påstod han.
Jag förstår honom. Skulle aldrig falla mig in att äta lammkött, nuförtiden. Hehe...
Men trots allt undrar jag, vad gör du nuförtiden, Peder?
Vem är C???
Hehe, Nu du lilla Älvan.....
Det skulle du bra gärna vilja veta, Eller Hur???
Ringer dig på studs....
Det skulle du bra gärna vilja veta, Eller Hur???
Ringer dig på studs....
SMS Konversation
Transkript:
- Sov sött. Salle var glad som ett barn. Tänkte säga ciao, men du satt inte ensam om man säger så. Over and Out. C
(Hmm, svartsjuketendenser? Oorolig....)
- God Morgon, såg precis ditt sms. Du kunde ha sagt Ciao, fast jag inte var ensam. Jag sov sött, i alla fall. Hoppas du gjorde det med. L
- Sovit kort och intensivt. Hälsar på mor i xxxxxxxx. Jag hoppas att jag inte verkade påig igår. För jag vart glad, ledsen och överlumpad när jag fick ditt nummer. Fast mest glad såklart. C
(Hmm, varför ville du ha den då? Och varför vart han ledsen???? Oooorolig...)
- Hello, Hoppas mamma i xxxxxxxx mår bra. Du var väl inte för påig. Bara lite rund om fötterna. Men vem var inte det? Varför vart du ledsen? Förstod inte det....
- God dag! Satte i mig en kinabuffé igår med ett par vänner. Vilket innebar att jag hamnade i ett skönt komatillstånd. Jo, jag drogs till dig som ljus till ett svart hål i rymden. Oundvikligt förstås. Man måste vara blind för att misslyckas. Kruxet är att jag befinner mig i en relation i smärre upplösning. Då känns det inte coolt att spela dum mot dig. Jag är ju trots allt en ganska trevlig xxxxxxxxx. Men jag skulle gärna vilja träffa dig på tu man hand utan discoljus och drinkar. Men som sagt om du skulle vilja. Nu har jag lagt korten på bordet. Önskar dig en toppendag. Cxxxxxxx.
(Hmm... Svart hål? Vet inte riktigt om jag gillade att bli kallad för ett svart hål.... Hehe) (Hmm, när jag fortsätter att läsa börjar jag småle...)
- Hej xxxxxx, sorry tog ett tag. Min mobil har en egen vilja. I like din rättframhet. Men det är inte så att jag har friat precis, än HEHE : ) Ses utan agenda vore trevligt, om det inte blir till bekymmer, vet inte hur din relation är eller your houserules. Något förutsättninglöst. Bara kul att träffa nya människor. Vill vara reko, jag med. Hoppas du har haft en bra dag hittills och att det förblir så, Kraaam. L
- Du är ju kul. Instämmer med frieriet, haha. Men jag kände att jag inte orkade spela en smart player. Och tack o lov är du en förståndig brud med skinn på näsan. Minns inte om du jobbade i stan? Tack för dagens uppmuntran. Men just nu vill jag ha sol!
(Hmm, var han tvungen att kalla mig för brud?)
- I like din ärlighet, på riktigt. Det finns en komisk historia bakom, som hände mig nyligen. Om en player.... Berättar när vi ses. Anar inte hur mycket skinn jag har, fjällar konstant. Jobbar vanligtvis i Södertälje, xxxxxx. Håller med sol, sol, sol!
- Den blir kul att höra. Brukar ge syrran tips för att avslöja players. Men jag tror att hon på riktigt är hörselskadad. Just nu dejtar hon en afganier. Södertälje, blir lite svårt att luncha då. Jag sitter och jobbar på xxxxxxxxx. Men ingenting är omöjligt som sagt. Du måste höja produktiviteten något enormt på xxxxxxxxx, ha ha.
(Hmm, han har en syster som han oroar sig för och han kan ge smarta komplimanger....)
- Hmm You do not approve afganiern, märker jag. Bekvämt att ha ludd i öronen. Lunch går nog att ordna på nåt sätt. Xxxxxxxx produktivitet är inte på topp, just nu. Däremot har jag stoppat linerna i Holland. Haha. sant. Dom är inte så vana med kvinnor i fabriken. I Sverige är det inte så medeltida. Tror jag. ; )
(Hmm, nu var jag nog inte så ödmjuk, visst var det lite skryt? Visst?)
- Han hade kunnat vara från Venus. Men är så smart och utstuderd att man nästan vill ge honom Nobelpriset. Det är bara typ hon som inte ser det. När man ser dig vill man gärna tro att du jobbar med smink och hårvård. Snacka om vilka fördomar jag har. Själv stoppar jag inga linjer, men jag ska stoppa tvätt kl 18. Jippie! Livet är underbart. C
(Hmm, vad ska jag tänka?)
- Ja nu är du allt fördomsfull. Hår och smink.. Men jag väljer att ta det som en komplimang. Däremot driver jag 27 människor till vansinne med ren diktatorstil. HEHE : ). Själv degar jag i soffan och funderar på om jag inte borde boka tvätttid. Urr vill inte....
För er alla som vet Drakinnans innersta hemligheter, (jaa Älvan jag pratar om dig...). Visst är livet IRONISKT? VISST?
- Sov sött. Salle var glad som ett barn. Tänkte säga ciao, men du satt inte ensam om man säger så. Over and Out. C
(Hmm, svartsjuketendenser? Oorolig....)
- God Morgon, såg precis ditt sms. Du kunde ha sagt Ciao, fast jag inte var ensam. Jag sov sött, i alla fall. Hoppas du gjorde det med. L
- Sovit kort och intensivt. Hälsar på mor i xxxxxxxx. Jag hoppas att jag inte verkade påig igår. För jag vart glad, ledsen och överlumpad när jag fick ditt nummer. Fast mest glad såklart. C
(Hmm, varför ville du ha den då? Och varför vart han ledsen???? Oooorolig...)
- Hello, Hoppas mamma i xxxxxxxx mår bra. Du var väl inte för påig. Bara lite rund om fötterna. Men vem var inte det? Varför vart du ledsen? Förstod inte det....
- God dag! Satte i mig en kinabuffé igår med ett par vänner. Vilket innebar att jag hamnade i ett skönt komatillstånd. Jo, jag drogs till dig som ljus till ett svart hål i rymden. Oundvikligt förstås. Man måste vara blind för att misslyckas. Kruxet är att jag befinner mig i en relation i smärre upplösning. Då känns det inte coolt att spela dum mot dig. Jag är ju trots allt en ganska trevlig xxxxxxxxx. Men jag skulle gärna vilja träffa dig på tu man hand utan discoljus och drinkar. Men som sagt om du skulle vilja. Nu har jag lagt korten på bordet. Önskar dig en toppendag. Cxxxxxxx.
(Hmm... Svart hål? Vet inte riktigt om jag gillade att bli kallad för ett svart hål.... Hehe) (Hmm, när jag fortsätter att läsa börjar jag småle...)
- Hej xxxxxx, sorry tog ett tag. Min mobil har en egen vilja. I like din rättframhet. Men det är inte så att jag har friat precis, än HEHE : ) Ses utan agenda vore trevligt, om det inte blir till bekymmer, vet inte hur din relation är eller your houserules. Något förutsättninglöst. Bara kul att träffa nya människor. Vill vara reko, jag med. Hoppas du har haft en bra dag hittills och att det förblir så, Kraaam. L
- Du är ju kul. Instämmer med frieriet, haha. Men jag kände att jag inte orkade spela en smart player. Och tack o lov är du en förståndig brud med skinn på näsan. Minns inte om du jobbade i stan? Tack för dagens uppmuntran. Men just nu vill jag ha sol!
(Hmm, var han tvungen att kalla mig för brud?)
- I like din ärlighet, på riktigt. Det finns en komisk historia bakom, som hände mig nyligen. Om en player.... Berättar när vi ses. Anar inte hur mycket skinn jag har, fjällar konstant. Jobbar vanligtvis i Södertälje, xxxxxx. Håller med sol, sol, sol!
- Den blir kul att höra. Brukar ge syrran tips för att avslöja players. Men jag tror att hon på riktigt är hörselskadad. Just nu dejtar hon en afganier. Södertälje, blir lite svårt att luncha då. Jag sitter och jobbar på xxxxxxxxx. Men ingenting är omöjligt som sagt. Du måste höja produktiviteten något enormt på xxxxxxxxx, ha ha.
(Hmm, han har en syster som han oroar sig för och han kan ge smarta komplimanger....)
- Hmm You do not approve afganiern, märker jag. Bekvämt att ha ludd i öronen. Lunch går nog att ordna på nåt sätt. Xxxxxxxx produktivitet är inte på topp, just nu. Däremot har jag stoppat linerna i Holland. Haha. sant. Dom är inte så vana med kvinnor i fabriken. I Sverige är det inte så medeltida. Tror jag. ; )
(Hmm, nu var jag nog inte så ödmjuk, visst var det lite skryt? Visst?)
- Han hade kunnat vara från Venus. Men är så smart och utstuderd att man nästan vill ge honom Nobelpriset. Det är bara typ hon som inte ser det. När man ser dig vill man gärna tro att du jobbar med smink och hårvård. Snacka om vilka fördomar jag har. Själv stoppar jag inga linjer, men jag ska stoppa tvätt kl 18. Jippie! Livet är underbart. C
(Hmm, vad ska jag tänka?)
- Ja nu är du allt fördomsfull. Hår och smink.. Men jag väljer att ta det som en komplimang. Däremot driver jag 27 människor till vansinne med ren diktatorstil. HEHE : ). Själv degar jag i soffan och funderar på om jag inte borde boka tvätttid. Urr vill inte....
För er alla som vet Drakinnans innersta hemligheter, (jaa Älvan jag pratar om dig...). Visst är livet IRONISKT? VISST?
Konstig
Jaha, så för första gången i min blogghistoria, har jag fått ett fluktbrev.
Ni vet ett sånt som bara dryper av stönande och kåta, små äckliga ord. Jag väljer att inte "släppa" förbi den som en kommentar, inför allas åsyn.
Jag väljer att behålla klassen, när jag nu svarar dig, just dig som inte ens kan stava skymfer ordentligt....
Du har egentligen inget med att göra hur jag, sover, vad jag använder för underkläder eller luktar.
Men jag ska stilla din nyfikenhet, ditt lilla AS....
- Jag sover naken, med mina smycken och perfymen Lait Emotionelle, Agent Provocateur..
Och nu när du vet det, kan du begrunda varför en sån som du, måste flukta för att ens komma nära mig, istället för att befinna dig mellan mina lakan och känna min doft.
Du är patetisk, sorglig och säkert liten till växten.
Ni vet ett sånt som bara dryper av stönande och kåta, små äckliga ord. Jag väljer att inte "släppa" förbi den som en kommentar, inför allas åsyn.
Jag väljer att behålla klassen, när jag nu svarar dig, just dig som inte ens kan stava skymfer ordentligt....
Du har egentligen inget med att göra hur jag, sover, vad jag använder för underkläder eller luktar.
Men jag ska stilla din nyfikenhet, ditt lilla AS....
- Jag sover naken, med mina smycken och perfymen Lait Emotionelle, Agent Provocateur..
Och nu när du vet det, kan du begrunda varför en sån som du, måste flukta för att ens komma nära mig, istället för att befinna dig mellan mina lakan och känna min doft.
Du är patetisk, sorglig och säkert liten till växten.
Underskattad- Korsa min väg.
Låt mig berätta om ett misstaaaag. Ett väldigt vanligt förekommande misstag, nämligen att underskatta.
Underskatta, vad menar draken?
Ja ni hööör redan på tonen, ni vet TONEN, den, att nu börjar undertecknad att fräsa och spotta och snart kommer det komma en Eldloska!
Allt medans draken lyssnar (och knackar effektivt på tangentbordet) på Pussycat Dolls version av Perhaps, perhaps, perhaps.
Men tillbaka till att underskatta!
Vadå? Tänker ni? Det är väl ingen som gör? Jag gör det i alla fall inte, mumlar ni tyst som om det var självklarast i världen! Sen kanske ni tänker, att det var ändå inte, just mig, Draken menade.... Plötsligt, en dimma, lite grumlig, lite segt, drar över ert minne, och vips, håller ni med för fullo, för ni har känt er underskattade!!! Visst? Eller hur? Sääääkert! Någongång....
Drakinnans version; är nämligen den, att det blir man dagligen. Jaa underskattad, förstås, såklart, era fiskmåsar! (ser ni hur lätt jag underskattade er) Hehehe...
Men det är bara en light underskattning, med betoning på "light". Man kan skölja sådana episoder med en gnutta vinäger och ändå "smila". Tänka att människan är en besserwisser med mobbningstendenser... Over.
Nej (nu kommer eldloskan....) Det stora misstaget som människan lyckas göra, är att underskatta någon annan så kapitalt.... Att när man blir avslöjad, borde han/hon inte kunna se sig själv i spegeln och ändå lyckönska sig till ett bra eller smart liv.
Ja, för en Underskattare av den kalibern, har en tendens att ha övervinnarkomplex med intelligenshybris....
Men det finns alltid en överman, din överman. Don´t play the player osv. (jaja ni vet alla dessa floskler).
" Himlar med ögonen" "TWICE"
Det händer mig väldigt ofta, tyvärr, och jag blir alltid lika irriterad, känner mig alltid lika förolämpad. Actually. Och för dom som inte vet, (och för er som redan har börjat fnissa), för att ni har sett den andra sidan av myntet (eller av draken, i det här fallet), nu hånskrattar ni, säääkert...
Vem vågar, förolämpa denna fåfänga drakinna? Vem? Veeem??
Underskatta, vad menar draken?
Ja ni hööör redan på tonen, ni vet TONEN, den, att nu börjar undertecknad att fräsa och spotta och snart kommer det komma en Eldloska!
Allt medans draken lyssnar (och knackar effektivt på tangentbordet) på Pussycat Dolls version av Perhaps, perhaps, perhaps.
Men tillbaka till att underskatta!
Vadå? Tänker ni? Det är väl ingen som gör? Jag gör det i alla fall inte, mumlar ni tyst som om det var självklarast i världen! Sen kanske ni tänker, att det var ändå inte, just mig, Draken menade.... Plötsligt, en dimma, lite grumlig, lite segt, drar över ert minne, och vips, håller ni med för fullo, för ni har känt er underskattade!!! Visst? Eller hur? Sääääkert! Någongång....
Drakinnans version; är nämligen den, att det blir man dagligen. Jaa underskattad, förstås, såklart, era fiskmåsar! (ser ni hur lätt jag underskattade er) Hehehe...
Men det är bara en light underskattning, med betoning på "light". Man kan skölja sådana episoder med en gnutta vinäger och ändå "smila". Tänka att människan är en besserwisser med mobbningstendenser... Over.
Nej (nu kommer eldloskan....) Det stora misstaget som människan lyckas göra, är att underskatta någon annan så kapitalt.... Att när man blir avslöjad, borde han/hon inte kunna se sig själv i spegeln och ändå lyckönska sig till ett bra eller smart liv.
Ja, för en Underskattare av den kalibern, har en tendens att ha övervinnarkomplex med intelligenshybris....
Men det finns alltid en överman, din överman. Don´t play the player osv. (jaja ni vet alla dessa floskler).
" Himlar med ögonen" "TWICE"
Det händer mig väldigt ofta, tyvärr, och jag blir alltid lika irriterad, känner mig alltid lika förolämpad. Actually. Och för dom som inte vet, (och för er som redan har börjat fnissa), för att ni har sett den andra sidan av myntet (eller av draken, i det här fallet), nu hånskrattar ni, säääkert...
Vem vågar, förolämpa denna fåfänga drakinna? Vem? Veeem??
Answer
Okej!
Glömde såklart att förtälja eder alla, vad mitt svar blev.
Dalila och Mohammed,
Jag känner mig väldigt hedrad och tacksam, över Er Bröllopsinbjudan.
Tyvärr, måste jag avböja Er och er familjs gästfrihet.
Däremot önskar jag er båda en storslagen och lycklig dag.
Må allt ni ber om slå in,
och att lyckan, kärleken, hälsan och välgången alltid kommer att finnas i Ert hem.
Med Många Varma Hälsningar,
Strålande? Formellt? Hoppas allt det där, till och med att det uppfattas lite kallt.
För som kära Cleo säger, det räcker nu.
Vaddå? Jag är faktiskt en tickande bomb, ibland... Kan vara det...
Jag skulle mycket väl kunna dyka upp, där på bröllopet, med bartendern, passande dessutom, eftersom han skulle veta precis hur man uppför sig vid tillställningen. (och med all säkerhet vara den snyggaste mannen på stället, vid min sida). Hehe..
Jag skulle chockera, hårt, alla dom gamla tanterna, samt sätta fart på dom ungas vassa tungor, medans jag dansade med snyggingen.
Jag skulle vara vacker, extra förödande vacker efter en dag hos frisören och sminkösen, bära sidenklänningen och alla hans smycken medans min vän sniffade på min hals. Haha.
Kul att leka med tanken....
Men helst vill jag åka till England eller Egypten. Typ... Ni förstår.. Ältar det inte ens...
Åh, jag har verkligen resignerat....
Glömde såklart att förtälja eder alla, vad mitt svar blev.
Dalila och Mohammed,
Jag känner mig väldigt hedrad och tacksam, över Er Bröllopsinbjudan.
Tyvärr, måste jag avböja Er och er familjs gästfrihet.
Däremot önskar jag er båda en storslagen och lycklig dag.
Må allt ni ber om slå in,
och att lyckan, kärleken, hälsan och välgången alltid kommer att finnas i Ert hem.
Med Många Varma Hälsningar,
Strålande? Formellt? Hoppas allt det där, till och med att det uppfattas lite kallt.
För som kära Cleo säger, det räcker nu.
Vaddå? Jag är faktiskt en tickande bomb, ibland... Kan vara det...
Jag skulle mycket väl kunna dyka upp, där på bröllopet, med bartendern, passande dessutom, eftersom han skulle veta precis hur man uppför sig vid tillställningen. (och med all säkerhet vara den snyggaste mannen på stället, vid min sida). Hehe..
Jag skulle chockera, hårt, alla dom gamla tanterna, samt sätta fart på dom ungas vassa tungor, medans jag dansade med snyggingen.
Jag skulle vara vacker, extra förödande vacker efter en dag hos frisören och sminkösen, bära sidenklänningen och alla hans smycken medans min vän sniffade på min hals. Haha.
Kul att leka med tanken....
Men helst vill jag åka till England eller Egypten. Typ... Ni förstår.. Ältar det inte ens...
Åh, jag har verkligen resignerat....
I do, I do, I do..... I don´t!
Aaaajjjj. Har ni haft en trevlig dag? Har ni?
Vad ska jag säga? Det verkligen kliar i mina fingertoppar, jag bara måååste...
Känner mig otroligt tvungen att dra denna historia till rampljuset....
Öppnade mitt mail i torsdags, alldelles glad i hågen, och fick upp detta:
Så nu tänker jag citera min kära syssling....
Vad in i helvete menar kossan, egentligen? Hade hon tyckt om dig, hade hon besparat dig....
Måste dock förtydliga att i det Brasilianska språkbruket är det väldigt vanligt att man sätter enfas på vissa känslor....
Kalla en kvinna för kossa är ett milt uttryck, egentligen. Det likvärdas med att kalla henne för fet och ful, typ...
Ja, anyway. Jag var lugn och sa att min kära ex-svägerska bara ville vara artig. Och jag gillar ARTIGHET. Can´t help it!
Samtidigt, någonstans dolt bakom, om man rotar runt ordentligt, långt in, så anar jag nåt....
Är jag misstänksam? Maybe....
Men så här är det:
Antingen gillar hon mig skarpt (eller inte)
Tydligen så har hon ingen respekt för hennes nuvarande svägerska (eller inte)
Hon kanske vill att bröllopet ska "hotas" till (eller inte)
Hon ville vara artig, men visste att jag skulle tacka nej (eller inte)
Intriger? (eller inte)
Är det någon som vet, någon som vet? Vågar någon sig på denna fråga?
Vad ska jag säga? Det verkligen kliar i mina fingertoppar, jag bara måååste...
Känner mig otroligt tvungen att dra denna historia till rampljuset....
Öppnade mitt mail i torsdags, alldelles glad i hågen, och fick upp detta:
Så nu tänker jag citera min kära syssling....
Vad in i helvete menar kossan, egentligen? Hade hon tyckt om dig, hade hon besparat dig....
Måste dock förtydliga att i det Brasilianska språkbruket är det väldigt vanligt att man sätter enfas på vissa känslor....
Kalla en kvinna för kossa är ett milt uttryck, egentligen. Det likvärdas med att kalla henne för fet och ful, typ...
Ja, anyway. Jag var lugn och sa att min kära ex-svägerska bara ville vara artig. Och jag gillar ARTIGHET. Can´t help it!
Samtidigt, någonstans dolt bakom, om man rotar runt ordentligt, långt in, så anar jag nåt....
Är jag misstänksam? Maybe....
Men så här är det:
Antingen gillar hon mig skarpt (eller inte)
Tydligen så har hon ingen respekt för hennes nuvarande svägerska (eller inte)
Hon kanske vill att bröllopet ska "hotas" till (eller inte)
Hon ville vara artig, men visste att jag skulle tacka nej (eller inte)
Intriger? (eller inte)
Är det någon som vet, någon som vet? Vågar någon sig på denna fråga?
Cyrus, The Virus
Har börjat känna mig lite elektrisk! Så man kan väl säga att jag är laddad! Hahaha....
Jaa helt utan inspiration på så länge... Helt Bedövad... (mer om det sen)
Men nu tänkte jag berätta om "The Virus"..
Kommer ni ihåg att jag dansade VIIILLLT?? Ja dagen efter Hiroshima släpptes? Jaja för er som inte har någon koll, är det bara att läsa...
The Virus träffade jag på Village i slutet av Januari (men ödet hade fört oss samman innan dess, faktiskt). Ödet tyckte att jag skulle träffa denna konstiga varelse redan i november på Collage (där han glodde så att det brändes.... Och samma kväll igen på Ambassadeur (efter ett antal barrunder i stockholm). Viruset tog tillfället i akt och kom fram för att prata, och jag vart fängslad... Tyvärr, tyvärr så skulle mitt sällskap vidare och jag kände en mini sorg över att behöva lämna honom sådär.... Hehe, så han fick mitt nummer...
Hela kvällen var väldigt speciell, för jag blev full som en kastrull.... (hade inte varit det på år & dar... Duktiga mig...). Azzedine var bara tvungen att hälla i mig så mycket sprit det gick, säkert var det ett litet experiment, på hur mycket tål denna Brasse?? Experimentet lyckades... SVAR: Inte så jävla mycket... Typ, 3 Kapten Morgan med Cola.
Hade egentligen bara mig själv att skylla, trodde att i spritdimman skulle världen se bättre ut och att det var ett hjärta jag hade under bröstkorgen och inte stoft... Guuud vad jag är dramatisk! Pfff..
Iallafall, dagen efter ägnade jag Viruset en tanke eller två, hoppades på att telefonen skulle ringa (vilket det naturligtvis inte gjorde), Och svarade på min vänninas nyfikenhet genom att sitta med mobilen i handen hela söndagen för att kunna rapportera ett nej, inget ljud i manicken... Därefter glömdes han helt bort... På riktigt... Ha, hela händelsen erasedes, antagligen pga den pinsamma situationen, att lilla jag la en pizza på efterfesten (do not say a word). PLEASE.
Tiden går, jag ömkar mig själv, tänker på andra saker, åker på retreat... Kommer hem till underbara Stockholm och drar till Village...
På sentimmarna kommer Viruset, känner igen mig (och jag han), Kommer ihåg mitt namn (men jag har tappat bort hans), Förblindar mig med att, minnas min ålder, vart jag jobbar, vart jag kommer ifrån (Jag hade ingen jävla aaniing). Och han gör mig GLAAAAD (efter Hiroshimabomben).
Kort och gott, Vi smsar, ringer varandra (en gång om dagen), går på date (han bjuder, inte van), vandrar på muséer (han smart, inte grottmänniska, inte van), äter middag (har intressanta samtalsämnen, inte van), går på bio (ser Valkyria, inte 40 årig oskuld, inte van), Han är kärleksfull (skönt efter sån torka), han bryr sig om vad jag vill och tycker (VERKLIGEN INTE VAN). Allt ser perfekt ut, ser, men känns...Känns strange...
Mycket riktigt, tiden går och det är dags för bingen, BINGEN, fattar ni? Är så otroligt nervös för, jaa, inte någon som har rört mig på länge, öken om jag uttrycker mig bildligt, och jag var ju trots allt "bombens" under en lång tid....
Det var en Katastrof.... Konstlat och jag kunde inte, menar verkligen det här: Jag KUNDE inte, och önskade verkligen att jag var någon annanstans... Hehe, sorgligt inte sant? Blir ju till och med gråtfärdig medans jag skriver....
För att gör en lång eller kort historia kort.... Vi sågs aldrig mer efter den helgen.... Och JAA, jag genomled en hel helg... Med middagar, drinkar och jag utövade min sociala kompetens till MAX! Fick skjuts hem, han är trots allt en gentleman, (fast han anade ugglor i mossen, eller borde jag säga ugglor i öknen?) Haha, det är nog bara jag som skrattar åt mina egna fyndigheter...
Vi hördes några gånger... Men det var svalt om inte kyligt... Och nu till sensmoralen:
THERE ARE NO SIGNS, JUST COINCIDENS....
I alla fall om det gäller Virus-sjukdomar..... Hahaha
Jaa helt utan inspiration på så länge... Helt Bedövad... (mer om det sen)
Men nu tänkte jag berätta om "The Virus"..
Kommer ni ihåg att jag dansade VIIILLLT?? Ja dagen efter Hiroshima släpptes? Jaja för er som inte har någon koll, är det bara att läsa...
The Virus träffade jag på Village i slutet av Januari (men ödet hade fört oss samman innan dess, faktiskt). Ödet tyckte att jag skulle träffa denna konstiga varelse redan i november på Collage (där han glodde så att det brändes.... Och samma kväll igen på Ambassadeur (efter ett antal barrunder i stockholm). Viruset tog tillfället i akt och kom fram för att prata, och jag vart fängslad... Tyvärr, tyvärr så skulle mitt sällskap vidare och jag kände en mini sorg över att behöva lämna honom sådär.... Hehe, så han fick mitt nummer...
Hela kvällen var väldigt speciell, för jag blev full som en kastrull.... (hade inte varit det på år & dar... Duktiga mig...). Azzedine var bara tvungen att hälla i mig så mycket sprit det gick, säkert var det ett litet experiment, på hur mycket tål denna Brasse?? Experimentet lyckades... SVAR: Inte så jävla mycket... Typ, 3 Kapten Morgan med Cola.
Hade egentligen bara mig själv att skylla, trodde att i spritdimman skulle världen se bättre ut och att det var ett hjärta jag hade under bröstkorgen och inte stoft... Guuud vad jag är dramatisk! Pfff..
Iallafall, dagen efter ägnade jag Viruset en tanke eller två, hoppades på att telefonen skulle ringa (vilket det naturligtvis inte gjorde), Och svarade på min vänninas nyfikenhet genom att sitta med mobilen i handen hela söndagen för att kunna rapportera ett nej, inget ljud i manicken... Därefter glömdes han helt bort... På riktigt... Ha, hela händelsen erasedes, antagligen pga den pinsamma situationen, att lilla jag la en pizza på efterfesten (do not say a word). PLEASE.
Tiden går, jag ömkar mig själv, tänker på andra saker, åker på retreat... Kommer hem till underbara Stockholm och drar till Village...
På sentimmarna kommer Viruset, känner igen mig (och jag han), Kommer ihåg mitt namn (men jag har tappat bort hans), Förblindar mig med att, minnas min ålder, vart jag jobbar, vart jag kommer ifrån (Jag hade ingen jävla aaniing). Och han gör mig GLAAAAD (efter Hiroshimabomben).
Kort och gott, Vi smsar, ringer varandra (en gång om dagen), går på date (han bjuder, inte van), vandrar på muséer (han smart, inte grottmänniska, inte van), äter middag (har intressanta samtalsämnen, inte van), går på bio (ser Valkyria, inte 40 årig oskuld, inte van), Han är kärleksfull (skönt efter sån torka), han bryr sig om vad jag vill och tycker (VERKLIGEN INTE VAN). Allt ser perfekt ut, ser, men känns...Känns strange...
Mycket riktigt, tiden går och det är dags för bingen, BINGEN, fattar ni? Är så otroligt nervös för, jaa, inte någon som har rört mig på länge, öken om jag uttrycker mig bildligt, och jag var ju trots allt "bombens" under en lång tid....
Det var en Katastrof.... Konstlat och jag kunde inte, menar verkligen det här: Jag KUNDE inte, och önskade verkligen att jag var någon annanstans... Hehe, sorgligt inte sant? Blir ju till och med gråtfärdig medans jag skriver....
För att gör en lång eller kort historia kort.... Vi sågs aldrig mer efter den helgen.... Och JAA, jag genomled en hel helg... Med middagar, drinkar och jag utövade min sociala kompetens till MAX! Fick skjuts hem, han är trots allt en gentleman, (fast han anade ugglor i mossen, eller borde jag säga ugglor i öknen?) Haha, det är nog bara jag som skrattar åt mina egna fyndigheter...
Vi hördes några gånger... Men det var svalt om inte kyligt... Och nu till sensmoralen:
THERE ARE NO SIGNS, JUST COINCIDENS....
I alla fall om det gäller Virus-sjukdomar..... Hahaha
Beloved, Beloved
Hej ni alla! Jaaaa, alla ni 3 som läser bloggen!
Haha, jaa för tyvärr är det inte mer än så, vilket i sin tur betyder att mitt ego inte smeks tillräckligt (eller nåt liknande)!
Och jag har förstått att i bistra tider får man ta till tjyyyvnyp!! Tyvärrr, på väg till desperat-affären hittade jag det förgågna, som jag nu tänker faktiskt dela med mig..... Help!
Jag har varit på retreat (jaja det var bara en månad och det var i Brasilien) men jag slappade, åt som en gris/ko, vilket ni föredrar... Solade, badade och promenreade! Lyssnade till familjehistorier och åskådade familjeskandaler (vi är ju trots allt Brasilianare alternativt, Drakar!). Går inte att NEKA!
Men under hela min vistelse, hörde jag ett bakgrunds brus... Subtilt men kvardröjande... Irrierande & bitterljuvt!
Väl tillbaka gick jag efter EN vecka och gjorde något urbota dumt! Nästan så att jag grävde min egen grav eller nåt sånt...
Jag ringde läkaren, Jaa det gjorde jag! Och vet ni vad? Håll tyst, säg inget... Do not förstör the moment... (jag vet redan allt som kan tänkas sägas....)
Kontentan är denna (låt oss förkorta en annans sorg) som sagt, stick in kniven men va faaan, don´t twist it!
He´s seeing someone... Yes, and he´s getting married, dears.... Vet inte riktigt när... vet bara att hon är 10 år yngre än mig! (Tur att jag inte känner mig som en jävla gammal avdankad hagga!)
Vilken tur för mig att jag är 34, och så pass snygg, att männen vänder huvudet...När jag går förbi.... Speciellt farbröderna som är 60 + , jaja skoja bara! Jag är så DISSAD!
Please, please lägg mig som en femöring vid rälsen så att jag kan bli riktigt tillplattad!
Men inombords bröt helvetet löst! Joo visst, jag lyckönskade fanskapet, grät floder, hatade djupt, hela situationen, tackade vänligt for the insight och dansade vilt natten efter! Och då menar jag VIIILLLTT!
Before After
Ja, vad kan man säga? This too, will pass...
Haha, jaa för tyvärr är det inte mer än så, vilket i sin tur betyder att mitt ego inte smeks tillräckligt (eller nåt liknande)!
Och jag har förstått att i bistra tider får man ta till tjyyyvnyp!! Tyvärrr, på väg till desperat-affären hittade jag det förgågna, som jag nu tänker faktiskt dela med mig..... Help!
Jag har varit på retreat (jaja det var bara en månad och det var i Brasilien) men jag slappade, åt som en gris/ko, vilket ni föredrar... Solade, badade och promenreade! Lyssnade till familjehistorier och åskådade familjeskandaler (vi är ju trots allt Brasilianare alternativt, Drakar!). Går inte att NEKA!
Men under hela min vistelse, hörde jag ett bakgrunds brus... Subtilt men kvardröjande... Irrierande & bitterljuvt!
Väl tillbaka gick jag efter EN vecka och gjorde något urbota dumt! Nästan så att jag grävde min egen grav eller nåt sånt...
Jag ringde läkaren, Jaa det gjorde jag! Och vet ni vad? Håll tyst, säg inget... Do not förstör the moment... (jag vet redan allt som kan tänkas sägas....)
Kontentan är denna (låt oss förkorta en annans sorg) som sagt, stick in kniven men va faaan, don´t twist it!
He´s seeing someone... Yes, and he´s getting married, dears.... Vet inte riktigt när... vet bara att hon är 10 år yngre än mig! (Tur att jag inte känner mig som en jävla gammal avdankad hagga!)
Vilken tur för mig att jag är 34, och så pass snygg, att männen vänder huvudet...När jag går förbi.... Speciellt farbröderna som är 60 + , jaja skoja bara! Jag är så DISSAD!
Please, please lägg mig som en femöring vid rälsen så att jag kan bli riktigt tillplattad!
Men inombords bröt helvetet löst! Joo visst, jag lyckönskade fanskapet, grät floder, hatade djupt, hela situationen, tackade vänligt for the insight och dansade vilt natten efter! Och då menar jag VIIILLLTT!
Before After
Ja, vad kan man säga? This too, will pass...
Nonsens..
Jaja, jag lovade att bara skriva "riktiga" saker...
Och om jag inte hade något vettigt att skriva så skulle jag hålla käften..
Hur tycker ni att jag har lyckats?? Bespara mig... Det var en RETORISK fråga...
Så nu måste jag nog ändå säga NÅT!
Fick ett mail från Pappidupolo, via facebook, för någon dag sen (inget jävla tidsperspektiv, har jag...)
Och så här såg den ut:
Och nu kommer vi fram till Kärnan av det hela... Summan av kardemumman...
Vad in i Helvete menar han??
Ja, jag har ju, liksom, inte något emot första meningen.. Men när mina ögon förmedlar, till min hjärna, den andra meningen blir jag helt oförstående... Fattar ni? Eller Fattar ni?
Varför i hela J...a fridens namn skulle jag prata ut med HONOM för?? Ordna exakt vad?? (förstod ni att jag skrek ut just den raden?)
Jag ska förklara varför jag inte kan höra av mig...
Det är inte så att jag inte skulle ta tillbaka honom, nanosekundsnabbt, om jag såg att han hade förändrats..... Men det är inte troligt, precis...
He must take a stand, värdesätta mig, rejält! Ändra vissa värderingar och inte skrämmas av min styrka, så till den milda grad att han måste hävda sin "manlighet".
Och jag tror att om detta någonsin sker...
Så måste han sakna, förlora och LIDA.
Det kanske aldrig händer, vad vet jag? Men en sak är säkert ,att tillbaka till det som varit, vill jag inte.
Sist men inte minst, skickar Pappidupolo en liten låt...
Vad ska jag säga om det? Orkade inte ens höra hälften... IT SUCKED.....
Jaja, jag är väl, en otacksam Bitch...
Och om jag inte hade något vettigt att skriva så skulle jag hålla käften..
Hur tycker ni att jag har lyckats?? Bespara mig... Det var en RETORISK fråga...
Så nu måste jag nog ändå säga NÅT!
Fick ett mail från Pappidupolo, via facebook, för någon dag sen (inget jävla tidsperspektiv, har jag...)
Och så här såg den ut:
Och nu kommer vi fram till Kärnan av det hela... Summan av kardemumman...
Vad in i Helvete menar han??
Ja, jag har ju, liksom, inte något emot första meningen.. Men när mina ögon förmedlar, till min hjärna, den andra meningen blir jag helt oförstående... Fattar ni? Eller Fattar ni?
Varför i hela J...a fridens namn skulle jag prata ut med HONOM för?? Ordna exakt vad?? (förstod ni att jag skrek ut just den raden?)
Jag ska förklara varför jag inte kan höra av mig...
Det är inte så att jag inte skulle ta tillbaka honom, nanosekundsnabbt, om jag såg att han hade förändrats..... Men det är inte troligt, precis...
He must take a stand, värdesätta mig, rejält! Ändra vissa värderingar och inte skrämmas av min styrka, så till den milda grad att han måste hävda sin "manlighet".
Och jag tror att om detta någonsin sker...
Så måste han sakna, förlora och LIDA.
Det kanske aldrig händer, vad vet jag? Men en sak är säkert ,att tillbaka till det som varit, vill jag inte.
Sist men inte minst, skickar Pappidupolo en liten låt...
Vad ska jag säga om det? Orkade inte ens höra hälften... IT SUCKED.....
Jaja, jag är väl, en otacksam Bitch...
The Other
Ett hett diskussionsämne, runtom mig, just nu.
Måste berätta om en tjej, jag känner... Tjej och tjej, det är väl en definitionsfråga, för hon har passerat 40... är på väg till trallalaaa...
Men hon, hon är den andra, dvs. Älskarinnan... Jaja, nu haglar det säkert, massor med, moralkakor och predikningar... Peka finger och sånt!
Men innan ni börjar, låt mig bara påminna er: Låt den, som är fri från synd, kasta den första stenen. Vem är vi, för att döma?
Åter till:
Min väninna, hon träffade mannen, med ett stoort M, helt apropå, på ett uteställe i Malmö (tror jag att det var), efter en usel dejt, tänkte hon ch gå ut oroa sig själv! (You go girl!) Väl på haket limmar mannen, utan ring på fingret och dom hånglar vilt.... Det ena leder till det andra och dom hooks up.
Efter ett tag, berättar han om sin prekära situation... Att han är gift. Och det har han varit i tjugo år, han är inte kär i henne längre, men frun är hans bästa vän och har precis genomgått en operation.
Efter några månader kanske, när hon blir helt återställd, maybe. Månader går till år, och han inser att han kommer inte att lämna frun, trots att han älskar, min väninna. Och hon kan inte förmå att lämna honom, trots att hon ständigt försöker....
Hon är ensam, vid Jul, på hennes födelsedag, när hon gråter.... Hon väntar, på hans samtal, på hans besök. Hon går ut desperat, men ser inget och ingen, för hon väntar... Väntar på att hennes kärlek ska övervinna allt.
Och medans hon väntar, ljuger hon, ljuger för sig själv att han är perfekt, ljuger för andra, så att hon kan höra det själv. Mannen med ett stort M. Jag ljuger, ljuger och säger det hon vill höra, för hon har varit så kritiserad redan, denna Jezebel, i andras ögon. Vi lever i ett hus av lögner, huset av lögner har bebotts i två år, vi har möblerat, klätt och dekorerat den med lögner, jag och hon.
Vi har drömt oss bort, och jag har skadat henne, i min tro på att, allt är förändligt, att allt har sin mening.
Det räcker nu, min vän. Dra gränsen här. Även om du måste dö en smula, låt honom gå, släpp honom nu.
Min vän, vi är alla ensamma, vi föds och vi dör själva. Var inte rädd för ensamheten, var inte rädd för den.
Måste berätta om en tjej, jag känner... Tjej och tjej, det är väl en definitionsfråga, för hon har passerat 40... är på väg till trallalaaa...
Men hon, hon är den andra, dvs. Älskarinnan... Jaja, nu haglar det säkert, massor med, moralkakor och predikningar... Peka finger och sånt!
Men innan ni börjar, låt mig bara påminna er: Låt den, som är fri från synd, kasta den första stenen. Vem är vi, för att döma?
Åter till:
Min väninna, hon träffade mannen, med ett stoort M, helt apropå, på ett uteställe i Malmö (tror jag att det var), efter en usel dejt, tänkte hon ch gå ut oroa sig själv! (You go girl!) Väl på haket limmar mannen, utan ring på fingret och dom hånglar vilt.... Det ena leder till det andra och dom hooks up.
Efter ett tag, berättar han om sin prekära situation... Att han är gift. Och det har han varit i tjugo år, han är inte kär i henne längre, men frun är hans bästa vän och har precis genomgått en operation.
Efter några månader kanske, när hon blir helt återställd, maybe. Månader går till år, och han inser att han kommer inte att lämna frun, trots att han älskar, min väninna. Och hon kan inte förmå att lämna honom, trots att hon ständigt försöker....
Hon är ensam, vid Jul, på hennes födelsedag, när hon gråter.... Hon väntar, på hans samtal, på hans besök. Hon går ut desperat, men ser inget och ingen, för hon väntar... Väntar på att hennes kärlek ska övervinna allt.
Och medans hon väntar, ljuger hon, ljuger för sig själv att han är perfekt, ljuger för andra, så att hon kan höra det själv. Mannen med ett stort M. Jag ljuger, ljuger och säger det hon vill höra, för hon har varit så kritiserad redan, denna Jezebel, i andras ögon. Vi lever i ett hus av lögner, huset av lögner har bebotts i två år, vi har möblerat, klätt och dekorerat den med lögner, jag och hon.
Vi har drömt oss bort, och jag har skadat henne, i min tro på att, allt är förändligt, att allt har sin mening.
Det räcker nu, min vän. Dra gränsen här. Även om du måste dö en smula, låt honom gå, släpp honom nu.
Min vän, vi är alla ensamma, vi föds och vi dör själva. Var inte rädd för ensamheten, var inte rädd för den.
Oh Happy Day
Bråkade med min mamma häromdagen,
Det hela började med att vi hade ringt om varandra ett tag, och när vi äntligen lyckades få tag på varandra, var jag liksom inte, på tipptopp.... (Enligt Cleo, har jag låtit heeelt förstörd)...
Mamma: Var är det? Vad har hänt, varför låter du så ledsen?
Me: Det är inget, mamma.
Mamma: Jag tror dig inte, något måste ha hänt!
Me: Nej mamma, ingenting... Alla dagar är inte bra dagar...
Mamma: SÅ KAN DU INTE SÄGA! NU MÅSTE DU VERKLIGEN FÖRSTÅ ATT DU HAR SÅ MYCKET ATT VARA GLAD FÖR! ALLA DAGAR ÄR BRA DAGAR. BLA BLA BLA.
Me: Ja, mamma. du har rätt, mamma.
Mamma: Ja, så berätta något roligt nu! Något bra!
Me: Just nu har jag inget, men jag ringer dig, när jag HAR NÅT!
Mamma: Vad du är oartig och oförskämd!
Me: Ja, mamma.
Mamma: HEJ DÅ!
Hallelujah!
Det hela började med att vi hade ringt om varandra ett tag, och när vi äntligen lyckades få tag på varandra, var jag liksom inte, på tipptopp.... (Enligt Cleo, har jag låtit heeelt förstörd)...
Mamma: Var är det? Vad har hänt, varför låter du så ledsen?
Me: Det är inget, mamma.
Mamma: Jag tror dig inte, något måste ha hänt!
Me: Nej mamma, ingenting... Alla dagar är inte bra dagar...
Mamma: SÅ KAN DU INTE SÄGA! NU MÅSTE DU VERKLIGEN FÖRSTÅ ATT DU HAR SÅ MYCKET ATT VARA GLAD FÖR! ALLA DAGAR ÄR BRA DAGAR. BLA BLA BLA.
Me: Ja, mamma. du har rätt, mamma.
Mamma: Ja, så berätta något roligt nu! Något bra!
Me: Just nu har jag inget, men jag ringer dig, när jag HAR NÅT!
Mamma: Vad du är oartig och oförskämd!
Me: Ja, mamma.
Mamma: HEJ DÅ!
Hallelujah!
Trollbesök hos Pappidupolo
Pappidupolo har fått besök... Men inte utav vilket Troll som helst... Neej, utan utav en av dom Värsta!
Den sortens troll som sänker "the Spirit", till och med, av dom starkaste...
Varning, öppna inte dörren, om, han knackar på hos dig!
Trollet kom på besök redan till frukost, hungrig & grinig och fast det är sent, vill han fortfarande inte lämna pappidupolo....
Sjas din fula råtta!
Sopa ut honom pappidupolo!
Låt oss sjunga för fulla muggar!!!
Sov Gott, Pappidupolo. Ha underbara drömmar, önskar Gabriel med Mor. (jaa, han är vaken.... Vi sov middag)
Den sortens troll som sänker "the Spirit", till och med, av dom starkaste...
Varning, öppna inte dörren, om, han knackar på hos dig!
Trollet kom på besök redan till frukost, hungrig & grinig och fast det är sent, vill han fortfarande inte lämna pappidupolo....
Sjas din fula råtta!
Sopa ut honom pappidupolo!
Låt oss sjunga för fulla muggar!!!
Sov Gott, Pappidupolo. Ha underbara drömmar, önskar Gabriel med Mor. (jaa, han är vaken.... Vi sov middag)
KusinVitamin
Läge att viska om familjen...
Min Kusin har precis "outtat" sig, formellt och officiellt...
För att ni ska förstå The Magnitude, of this... Bör jag nog förklara en hel del....
Min familj är en samling av multikulti, och med religösa diferenser. Men mormors alla barn, har åtminstone till en början, "skolats" som stränga protestanter, sjundedags adventister. För er som inte vet vad det innebar (på mormors tid, allt utvecklas ju...), så tänkte jag måla upp en liten scenario...
Kvinnorna använder ENDAST kjol och hade långt hår, alltid hårt knytet, ingen fåfänga här inte. Mellan solnedgång Fredag till solnedgång Lördag, görs absolut ingenting som inte är gudsfruktigt. (därav namnet). Dvs, nästan NADA. Förutom Bibelläsning, typ.
Alla mors syskon har på något sätt vandrat vidare i den religösa vägen... Dock måste jag tilläga att min morbror (far till KusinVitamin) är trots allt Brasilianare och MAN (läs= homofob). PÅ RIKTIGT!!
En beskrivning på familjekalabaliken går inte att återge, tyvärr... Det skvallras men talas inte öppet, Alla vet men spelar dumma, inget som nämns. Tror ni att det är för att alla skäms? Neej, inte alla, utan för att viss tåtrippning krävs så att det inte blir värre för KusinVitamin. Hans förstfödde Is Gay.... Liksom...
Så igår kontaktade han mig... Och nu, undrar ni säkert varför? Vad i hela friden kan jag göra?
Så nu måste jag, förklara för er, familjens hieriarki. (den drakonska falangen)
Mor min, är förstfödd, därmed äldst. Dessutom slutade hon skolan vid tolvårsåldern, för att bidra till familjeförsörjningen. Inget man bara viftar undan, sådär...
I min Brasilianska familj, råder det en viss, Matriarkalisk princip, med devisen att MÄN inte alltid är BRA ATT HA. Oftast är dom bara i vägen. Och bor man utomlands, anses det som lyckat (alla tror att bara för att man bor i Europa så skiiiter man pengar). Hmmm.....
Så bland kära Mammas generation, lyssnas det på henne. Eftersom jag är hennes kära avkomma, så i min generation lyssnas det på mig... Och vem är länken mellan dessa generationer? Vad tror ni? Jepp, Mini ME.
Jag gör som jag ska, min plikt, alltså, ringer till morsan, skvallrar om det vi redan misstänkte (heheheee). Vi kommer överens om en strategi, and MISSION acomplished.
Senare på natten sitter jag i min lilla vrå och filurar, och tänker sådär lagom lyckligt, att det är väl en väldans tur att i SVERIGE, är det inte så fördumsfullt...
Okeej, öppnar ögonen, kommer på att det där det var ju rena lögnen... I Sverige är man politisk korrekt, men tänker fördomsfullt.
Finns det någon pappa som gillar läget? Vad sägs? Är det ok, att, your son is GAY?
Undrar bara....
Min Kusin har precis "outtat" sig, formellt och officiellt...
För att ni ska förstå The Magnitude, of this... Bör jag nog förklara en hel del....
Min familj är en samling av multikulti, och med religösa diferenser. Men mormors alla barn, har åtminstone till en början, "skolats" som stränga protestanter, sjundedags adventister. För er som inte vet vad det innebar (på mormors tid, allt utvecklas ju...), så tänkte jag måla upp en liten scenario...
Kvinnorna använder ENDAST kjol och hade långt hår, alltid hårt knytet, ingen fåfänga här inte. Mellan solnedgång Fredag till solnedgång Lördag, görs absolut ingenting som inte är gudsfruktigt. (därav namnet). Dvs, nästan NADA. Förutom Bibelläsning, typ.
Alla mors syskon har på något sätt vandrat vidare i den religösa vägen... Dock måste jag tilläga att min morbror (far till KusinVitamin) är trots allt Brasilianare och MAN (läs= homofob). PÅ RIKTIGT!!
En beskrivning på familjekalabaliken går inte att återge, tyvärr... Det skvallras men talas inte öppet, Alla vet men spelar dumma, inget som nämns. Tror ni att det är för att alla skäms? Neej, inte alla, utan för att viss tåtrippning krävs så att det inte blir värre för KusinVitamin. Hans förstfödde Is Gay.... Liksom...
Neej, KusinVitamin är inte Transa.
Så igår kontaktade han mig... Och nu, undrar ni säkert varför? Vad i hela friden kan jag göra?
Så nu måste jag, förklara för er, familjens hieriarki. (den drakonska falangen)
Mor min, är förstfödd, därmed äldst. Dessutom slutade hon skolan vid tolvårsåldern, för att bidra till familjeförsörjningen. Inget man bara viftar undan, sådär...
I min Brasilianska familj, råder det en viss, Matriarkalisk princip, med devisen att MÄN inte alltid är BRA ATT HA. Oftast är dom bara i vägen. Och bor man utomlands, anses det som lyckat (alla tror att bara för att man bor i Europa så skiiiter man pengar). Hmmm.....
Så bland kära Mammas generation, lyssnas det på henne. Eftersom jag är hennes kära avkomma, så i min generation lyssnas det på mig... Och vem är länken mellan dessa generationer? Vad tror ni? Jepp, Mini ME.
Jag gör som jag ska, min plikt, alltså, ringer till morsan, skvallrar om det vi redan misstänkte (heheheee). Vi kommer överens om en strategi, and MISSION acomplished.
Senare på natten sitter jag i min lilla vrå och filurar, och tänker sådär lagom lyckligt, att det är väl en väldans tur att i SVERIGE, är det inte så fördumsfullt...
Okeej, öppnar ögonen, kommer på att det där det var ju rena lögnen... I Sverige är man politisk korrekt, men tänker fördomsfullt.
Finns det någon pappa som gillar läget? Vad sägs? Är det ok, att, your son is GAY?
Undrar bara....
Smurfen Hörde Av Sig....
Jaha, glömde totalt att berätta om vad som hände igår kväll... Hade liksom fullt upp med att skutta... Neeej, prata i telefon, såklart!
Smurfen ringer! Kommer ni ihåg honom? Inte? Kolla på kategorin skvaller... Heheheeee...
Jag och min kära Alter Ego, har dissikerat ämnet "SMURF". Och vi har gemensamt (Hon, Jag & jag) kommit fram (ingen omröstning krävdes) att det absolut inte är hångelvarning på honom!
Sorry Smurfen...
Hur definierar man hångelvarning? Vet att ni undrar... För det är ju ett känsligt och blurrigt ämne, så att säga...
Min definition är rätt så enkel... Han inger ingen (what so ever) lust till att hångla...
Så för att förenkla det hela.. Han är inte attraktiv (kan bero på att han når mig till naveln, neeej nu ljög jag igen, till axlarna, okej?). Men Cleo vände på det hela och frågade, om ni var lika långa då? Jag funderade ett tag och.. NOP... inte ens då! Och då undrar hon (nu vet ni, att vi verkligen inte har några samtalsämnen...), Men om ni var på en öde Ö, och han var den sista mannen på jorden? Konstlad paus... Funderar igen.... NOP..... Funkar inte....
Det är inte det, att han är ful, han har ju trots allt, klarat av att få 4 barn med 3 olika kvinnor (mer än vad man kan säga om mig.) Det är att han saknar... STIL..Eller...Förfining.... Han saknar helt enkelt något..... Möjligen intelligenta samtalsämnen... Ääh, jag ger upp, något är det iallafall!
Så vi pratade, i åtminstone 20 minuter om vad han har laddat ner (vilka serier), hur hans barn mådde, hur hans tenta gick. Hur hans utekväll var, vilka tjejer som har kontaktat honom, osv.
Och nu vet jag. Han är en EGO-SMURF! Inte tilltalande alls.
Joo, Cleo, jag sa inget, tyckte att det inte behövdes. Han måste ha hört mitt ointresse...
Men skam den som ger sig!
Smurfen ringer! Kommer ni ihåg honom? Inte? Kolla på kategorin skvaller... Heheheeee...
Jag och min kära Alter Ego, har dissikerat ämnet "SMURF". Och vi har gemensamt (Hon, Jag & jag) kommit fram (ingen omröstning krävdes) att det absolut inte är hångelvarning på honom!
Sorry Smurfen...
Hur definierar man hångelvarning? Vet att ni undrar... För det är ju ett känsligt och blurrigt ämne, så att säga...
Min definition är rätt så enkel... Han inger ingen (what so ever) lust till att hångla...
Så för att förenkla det hela.. Han är inte attraktiv (kan bero på att han når mig till naveln, neeej nu ljög jag igen, till axlarna, okej?). Men Cleo vände på det hela och frågade, om ni var lika långa då? Jag funderade ett tag och.. NOP... inte ens då! Och då undrar hon (nu vet ni, att vi verkligen inte har några samtalsämnen...), Men om ni var på en öde Ö, och han var den sista mannen på jorden? Konstlad paus... Funderar igen.... NOP..... Funkar inte....
Det är inte det, att han är ful, han har ju trots allt, klarat av att få 4 barn med 3 olika kvinnor (mer än vad man kan säga om mig.) Det är att han saknar... STIL..Eller...Förfining.... Han saknar helt enkelt något..... Möjligen intelligenta samtalsämnen... Ääh, jag ger upp, något är det iallafall!
Så vi pratade, i åtminstone 20 minuter om vad han har laddat ner (vilka serier), hur hans barn mådde, hur hans tenta gick. Hur hans utekväll var, vilka tjejer som har kontaktat honom, osv.
Och nu vet jag. Han är en EGO-SMURF! Inte tilltalande alls.
Joo, Cleo, jag sa inget, tyckte att det inte behövdes. Han måste ha hört mitt ointresse...
Men skam den som ger sig!
The Fighter
Nu är det så, att jag har fått förfrågningar om vem denna Christophe är... Och varför jag kallade honom för "A MAN".
A picture says more then tousand words (har jag hört..)
Så håll till godo...
Det roliga är egentligen hur jag fick tag på kortet och vad jag behövde göra....
Så nu vet ni vad jag är kapabel att göra ibland....
The Smurf
Heehehehee,
Nu ska jag berätta för er, om, SMURFEN.
Vadåå? Vill ni inte höra på barnsagor? (jajaa, läsa, naturligtvis). Och det HÄR är ingen barnsaga!
Smurfen (som just nu har fått skyddad indentitet) är en gammal barndomsvän från byn. Nu undrar ni säkert vilken BY?
Imagine den mest illa-ryktade, skandalomsusade och definitivt invandrartätaste by, och ni har hamnat rätt! För er som behöver en "hint", så är vägbeskrivningen, Blå linje, Stockholmsförort.
Men, men åter till smurfen, och varför jag känner a "repelling" lust till att berätta er denna "saga". Jo, jag pratade nyligen (några halvtimmar sedan), med Cleo... Need I say more?
Smurfen, min barndomsvän, har jag känt sedans jag var tolv år! Han kommer från den ottomanska släktet (påstår han iallafall), men föräldrarna lämnade riket för länge, länge sedan... Han är INTE blå men väldigt kort, däremot (kommer till min navel, ungefär...)(Neej, nu ljög jag igen...når till mina axlar, okej?)
Jag var tillsammans med Smurfen under en vecka (och jag var bara tolv...). Det var i "fråga chans" stadiet (ni vet). Och jag avslutade "chansen" pga. något så banalt som att han hade tåbira, blåtira or something like that.
Vi hängde i samma gäng, gick till samma fester och outtalat hängde vi ihop (ja som alla i byn, ett tyst sammförstånd).
Han var sådär, småkriminell, lite cool och innerst inne lika mjuk som glass under högsommaren.
Åren flyter på och våra vägar korsas allt mindre, vi utvecklas, mognar, förändras men hittar varandra då & då.
Nu har vi konstaterat (Me & Cleo) att utan en uns av tvekan, så har jag blivit hans REBOUND.
Kommer ni ihåg vad det var? Jahaja, ni har inte läst inlägget... I see..Beware...
Kort rekapitulation, en snabbis, The Rebound, är den man alltid återgår till när ens relationer har tagit slut. Antingen hånglar man bort sorgen alternativt idealiserar bort den.
And very strangely, detta att hitta varandra då & då inträffar alltid när vi (samtidigt) har haft ett uppbrått!
Det som då händer är ungefär detta: (i princip)
Vi börjar umgås (helt förutsättningslöst). Han bjuder mig på bio (helt förutsättningslöst). Vi tar några drinkar (helt förutsättningslöst). Vi lunchar eller fikar (helt förutsättningslöst).
Och helt plötsligt bjuder han mig hem eller sig själv till mig med anledningen att HAN ska laga middag, for ME.
Så pass god mat (han har varit kock) att jag inte kommer vilja lämna honom för resten av kvällen (läs=menade han resten av livet?).
It is clear to me, att han vill ha "BAZZ". Jag bara undrar hur smög det fram? Varje jäääävla gång. Så nu måste jag göra en skenmanöver, eller HUR? Eller hur?
For sure, börjar jag gagga om att han ska bespara mig sina raggrepliker, I am too Classy (som Cleo brukar säga).
Säger:
- Du använder din kockutbildning som om det vore kärlekselixir, din jävel... (i am NOT impressed!)
Ooops glömde att nämna att han mailar mig inköpslistan till middagen?... Hehehee..
He´s got to be JOKING!?
Och jag är förnuvarande vääldigt otillgänglig (i telefonen), när det ringer. Jaja tills jag får upp modet att säga det som behövs sägas...
Tills dess, ursäktar jag honom med,
SATAN, snart midnatt, måste FÅ min skönhetssömn. Sussa gott, Sweet dreams...
Nu ska jag berätta för er, om, SMURFEN.
Vadåå? Vill ni inte höra på barnsagor? (jajaa, läsa, naturligtvis). Och det HÄR är ingen barnsaga!
Smurfen (som just nu har fått skyddad indentitet) är en gammal barndomsvän från byn. Nu undrar ni säkert vilken BY?
Imagine den mest illa-ryktade, skandalomsusade och definitivt invandrartätaste by, och ni har hamnat rätt! För er som behöver en "hint", så är vägbeskrivningen, Blå linje, Stockholmsförort.
Men, men åter till smurfen, och varför jag känner a "repelling" lust till att berätta er denna "saga". Jo, jag pratade nyligen (några halvtimmar sedan), med Cleo... Need I say more?
Smurfen, min barndomsvän, har jag känt sedans jag var tolv år! Han kommer från den ottomanska släktet (påstår han iallafall), men föräldrarna lämnade riket för länge, länge sedan... Han är INTE blå men väldigt kort, däremot (kommer till min navel, ungefär...)(Neej, nu ljög jag igen...når till mina axlar, okej?)
Jag var tillsammans med Smurfen under en vecka (och jag var bara tolv...). Det var i "fråga chans" stadiet (ni vet). Och jag avslutade "chansen" pga. något så banalt som att han hade tåbira, blåtira or something like that.
Vi hängde i samma gäng, gick till samma fester och outtalat hängde vi ihop (ja som alla i byn, ett tyst sammförstånd).
Han var sådär, småkriminell, lite cool och innerst inne lika mjuk som glass under högsommaren.
Åren flyter på och våra vägar korsas allt mindre, vi utvecklas, mognar, förändras men hittar varandra då & då.
Nu har vi konstaterat (Me & Cleo) att utan en uns av tvekan, så har jag blivit hans REBOUND.
Kommer ni ihåg vad det var? Jahaja, ni har inte läst inlägget... I see..Beware...
Kort rekapitulation, en snabbis, The Rebound, är den man alltid återgår till när ens relationer har tagit slut. Antingen hånglar man bort sorgen alternativt idealiserar bort den.
And very strangely, detta att hitta varandra då & då inträffar alltid när vi (samtidigt) har haft ett uppbrått!
Det som då händer är ungefär detta: (i princip)
Vi börjar umgås (helt förutsättningslöst). Han bjuder mig på bio (helt förutsättningslöst). Vi tar några drinkar (helt förutsättningslöst). Vi lunchar eller fikar (helt förutsättningslöst).
Och helt plötsligt bjuder han mig hem eller sig själv till mig med anledningen att HAN ska laga middag, for ME.
Så pass god mat (han har varit kock) att jag inte kommer vilja lämna honom för resten av kvällen (läs=menade han resten av livet?).
It is clear to me, att han vill ha "BAZZ". Jag bara undrar hur smög det fram? Varje jäääävla gång. Så nu måste jag göra en skenmanöver, eller HUR? Eller hur?
For sure, börjar jag gagga om att han ska bespara mig sina raggrepliker, I am too Classy (som Cleo brukar säga).
Säger:
- Du använder din kockutbildning som om det vore kärlekselixir, din jävel... (i am NOT impressed!)
Ooops glömde att nämna att han mailar mig inköpslistan till middagen?... Hehehee..
He´s got to be JOKING!?
Och jag är förnuvarande vääldigt otillgänglig (i telefonen), när det ringer. Jaja tills jag får upp modet att säga det som behövs sägas...
Tills dess, ursäktar jag honom med,
SATAN, snart midnatt, måste FÅ min skönhetssömn. Sussa gott, Sweet dreams...
