Tystnad...

Säg nåt, säg något, säg:
Säg att du tar tillbaka allt, visa mig din ånger, din ångest, så att jag kan blotta min.
Så att jag kan sluta låtsas, ömkas i min ensamhet, och sen le...
 
Säg att inget kan få dig att glömma, trots att minnet gör dig halt. Du som inget sparar eller ser...
Säg att du bär med mig dit du går, som en skugga vart du står, som en börda du inte rår...
 
Säg att du saknar det du rört och räds att någon annan tar det som du längtar efter så hett...
Säg att du visste inte bättre, men nu vet du att varenda andetag utan mig är ett misstag...
 
Säg att du är klumpig men att du tiger nu för att inte säga fel, inte gräva mer...
Säg ödmjukt, med lena ord, att du är en del och jag med dig....
 
Men säg.... Bara  tystnad är ett nej.....




Baby,

Jag sitter här och älskar dig,
Av hela mitt hjärta, sitter jag här,
Och väntar på dig.
Medans livet flyter förbi.

Stilla tårar droppandes som juveler,
En väntan, hopp eller förtvivlan
För möjligen i dina fotspår,
följer min undergång.

Om och om igen, min Älskade.




Happy Valentine

1. Sätt på youtube.
2. Läs.
Så jag vandrar denna kalla vinterhelg, promenerar runt Stockholms gator och tittar förundrat på älskande par..
Ja, jag träffar min älskade, jag med.
Vi går, vi äter, vi skrattar, vi handlar, vi ler, vi dricker.
Och jag ser Den i hans ögon, men det enda jag hör är hans kluvna tunga.
Älskar, jag älskar dig, som lugnt rinnande vatten.. En porlande bäck..
Lämnar, jag lämnar dig på perrongen med sorg av vårt avsked..




Today, Scania day...

Hej Kära NI...

Idag är det en sådan tröttskalledag, vet ni, tröttskalledag undrar ni? Vad är det??
Lätt att förklara, det är IDAG!!

Ni vet en sådan dag då allt är same, same, men ändå så kryddlöst?

Please spice it up!




Krigarkvinnan

Ikväll, är det en annorlunda kväll. En aning sorgset, lite berörande och jag ska förtälja varför....

Min väninna Cleo, (ni som har följt bloggen ett tag vet vem jag pratar om, och hennes betydelse i mitt liv).

I alla fall, Cleo har skrivit en krönika till en känd Stockholmstidning (kommer ut i Oktober), och jag får tyvärr inte ypa ett ord om vad krönikan kommer att handla om (dock har hon läst upp den för mig).

Jag vart berörd, minnen från mitt förgångna döck upp (ni vet dessa minnen som vandrar hand i hand med ens känslor), och nu spökar dom för mig, dansar mitt framför ögona som en suddig, uselt gjord 30-tals film.

Så jag tänker på alla kvinnorna som fostrar sina barn, alldelles själva, dessa starka krigarkvinnor som biter ihop och kämpar vidare, jag ler stolt, jag har haft en sådan mor, jag har själv många gånger varit i den sitsen. Men destå mer ser jag sådana kvinnor dagligen, inte med ett barn utan med två, eller fyra barn att fostra, mata, klä och skydda under tak. Och förutom det ska dom dessutom stimulera, ge kärlek och tid (så dyrbar tid som inte finns tillhands när man jobbar på två eller tre olika jobb). Vart är orken? Vart tar pedagogiken vägen när man är trött, hungrig eller frustrerad?

Men min skarpaste fråga, miljon-kronorsfrågan, är denna:

Vart är Papporna? Vad gör dom? Hyser dom samma känslor, och ansvar som krigarmammorna? Går dom hungriga för att mätta sina barn? Sparar dom in, sätter sina barn främst?

Vilka funderingar, jag har redan hittat mitt svar. Vill på inget sätt generalisera, men jag lyckas antagligen göra det ändå... Och för världsfredens skull måste jag säga er, att nej, jag är inte bitter. Se er omkring, bara, titta noggrant...

Jag önskar verkligen att ni läser krönikan när den väl kommer ut.






Your Scent on my skin

I can feel it, when you left, you left your scent too.
Please take it back, I can´t stand feeling you, all alone.
You say it´s complicated, and i can see the fear in your eyes.
But it´s you who left your scent, and I have to carry this winter.

I can feel your hands still caressing, slowly, my body.
Squeezing my legs around your hips, until you grunt my name.
And it´s complicated, sleeping with your arms around me.
I tought I was safe, when time came to face this winter.

I can feel it, when you leave, leave behind your scent too.
Please, I can´t stand feeling alone, let the scent be my companion.
You say we are complicated, and I can see the Love in your eyes.
Our time, left you with more than my scent, Hope, we´ll carry this winter.




For Omar..









You oughta know...

Youtubade en aning, kom över denna...

Så träffande...



Beijos,





Månadens Bästa

Ja eller till och med ÅRETS.

Svårt att boka hela året, så jag fegar... Månadens bästa tar vi!

Läs detta:

Kvinnan kom från mannens revben, inte från fötterna för att bli trampad på.
Inte heller från huvudet för att vara över mannen.
Utan från sidan för att vara jämlik.
Under armen för att vara beskyddad, nära hjärtat för att vara älskad..



Blev helt kär...






Semester Sugen...

hALLO mY DEARS,
OJ,
Hallo my Dears, menade jag ju!

Som ni nu märker har jag förvandlats till en multi-kulti kvinna...
Lagom internationell, förklarar sen... Maybe..

Men för er kännedom har jag förvandlats...
Förvandlats till en Partypingla... No more, No less...



Väldigt sugen på allt som går att dansa till/med. Och fullt kapabel att njuta av varje sekund... Önskar att jag hade börjat tidigare, istället för att "Moffa" i soffan ett antal månader. Men som Cleo säger: Allt har sin tid.. Och damn, det är min tid NU!!

So C´mon, Lets Play.... Pretty Please.

 

 





Bye, Bye Semestern

Hej Kära ni...

Önskar att jag hade något bättre förklaring till varför jag har totalt struntat i att höra av mig till er (rättare sagt; varför jag inte har skrivit i min dagbok...) TYP.
För C´mon det är mest jag som roar mig med det här....

Men det har funnits några få saker jag har velat skriva av mig, men jag har helt enkelt inte vågat...
Finns ju känsliga läsare (might BE)... Hehe...

Men nu vill jag bara säga att SEMESTERN är över...

SO, HERE WE GO!
AND HERE I COME!







Snigel, snigel...

Finns det inte en barnramsa som går ungefär så? Eller snarare börjar så? Eller nåt? NOT?

Skitsamma, det känns som om jag har svalt en snigel... Kan vara värmen, kan vara jag... Who knows, who knows...
Som om hela världen kör på ultrarapid, men jag, jag har snigelfart i min bubbla...
Luftbubbla, neeej, för det känns som om jag kippar efter andan hela tiden... Hela tiden. Heeela...

Ja okej, ni fattar!

Men sanningen är den att saker har hänt, sånt som jag kanske har varit lite förtegen om, sånt som jag har behövt smälta, och några få saker som jag måste hitta den komiska sidan av för att kunna berätta...

Får väl svälja en clown nästa gång...

Men jag tror att jag är igång igen... Hehe..

Enjoy,

.




Hjärnsläpp

Ont, ont i huvudet, ont i halsen, ont & ont.
Vill skriva, men vill det inte. Har skrivkramp, har ändå massor att berätta.
Har hjärnsläpp men äger dock en hjärna. Känner mig vacker men så ofräsch..
Svart eller vit? Svart eller vit?

SSSssss..




Sleeping Beauty...

For you all,
Skvalp musik.



                    Senare Version,

                       




Älvan found him.

Helt otroligt!

Facevärlden (facebook) är helt otrolig. Men mer än så, så är Älvan ett geni.
Låt er inte luras av hennes väna tingelingsätt. Bakom dom sprakande "Elfdust" finner vi Machiavellis adept.



What to do, What to do?




Dagens Lyckostund



Små, små guldkorn förgyller ens dag! Och jag blir lite, lite varm över dessa mini-händelser.

Igår var det drakungens karatedag, så jag, Älvan, med tillbehörande barn (som ett påhäng),(skoja bara), (eller inte), stod vid pendeltågstationen väntandes på....  Ja, pendeln, såklart.

Ut genom Pendeln stiger En Kille, som stirrar, vilket jag gärna retribuerar (finns ordet, eller har jag precis hittat på den?)
Enligt Älvan, (her words, not mine), så höll han på att ramla baklänges. Hehehe...
Han var fascinerad, JAG var fascinerad, vi höll på att bryta nacken, the two of us...

Pirrande känsla det där... Glad att Älvan var mitt vittne. Att allt inte bara liksom utspelades som en film i min inre Biograf, so to speak...
Vi har ju setts förut, lite då och då, in my neighborhood, och vi har alltid lekt stirr-leken. Like stirr-leken. Stirr-leken RULES.
Och nu fick jag det bekräftat, jag fantiserar inte, Hehe... Lycko mig, eller hur? (läs: Jag är inte schizad! I´m NOT. NOT )

Okej, inget mer med det, tänker jag. Förutom att Älvan tror sig känna igen honom. Nån bekants ex, med tillhörande barn. (that explains flickan han går och bär på ibland).

Vi fikar, går runt i centrum, fönstershoppar, till och med köper toppar och skvallrar, vi skvallrar för glatta livet. Tungan bara halkar konstant över våra olika ämnen. Såsom bara vi knäpp-förtroliga kvinnor kan. (Älvan & Me, ingen annan) (kände att jag behövde förtydliga det.)

På tillbakavägen, mina vänner, på tillbakavägen, vid perrongen, "bumpar" vi med honom och hans lilla dotter. Världen är bra liten, twice in a day, du. TWICE.

Hmm, vi återgår till stirr-leken, men nu, destå mer raffinerat, (har ni hört om hund tricket?). Vi använder oss av söt barn-tricket (inte så himla söt, enligt älvan.) Mycket effektivt, faktiskt, för ungen blir helt fascinerad av mig. (Helt säkert att hon har lärt sig stirr-leken av pappa).

Det genast besvärligt, för jag är ju trots allt av den drakonska falangen, och jag tilltalas bara av barn som jag får sniffa på. Inget slår barnlukt. Luktar du bajs, så stick, du är inte min favorit!
Jag låtsas, eh, va fan. Jag ler, himlar med ögonen och ser alldeles förtjust ut. (sanningen är den att PAPPAN är förtjusande).

Så inget mer händer, Bebis stirrar, Pappan stirrar, Älvan och ungar stirrar, sist men inte minst stirrar JAG. Hela vägen till vår station, ända fram till Pizzerian.

Konstigt att jag inte bröt nacken...

Men jag somnar med ett leende, och det är guld värt. Guldkorn-smulor. Säkert från Guds oändliga Bageri, men ändock.
Love guldsmulor.




Dagens kommentar

Jepp,

Scenario:
Jag bloggar, medans vi (drakmamma & unge) tittar på Ghost whisperer och käkar tärnade vattenmelon. Detta kallas för simultanförmåga, Kära ni.

Ungen lutar sig mot mig och viskar:

- Får jag skriva nåt till din nya man?
- Skriva vaddå?
- Jag älskar dig (ler han finurligt)
- Men jag har ingen ny man, så jag skriver inte till honom.
- Gör du inte?
- Nej.
- Vilken tur, du är ju så snygg, mamma.

Någon som fattar tankebanan?





Lacrima

En tår och så en till,
Rinner förbi min kind,
Förlösande för min sorg
Men tystar mitt skrii.

En tår och så några till,
smaksätter mina läppar
bitterhetens sälta,
Döljer inga läppars skrii.

Ent tår och några få,
Smeker min hals
Där en gång dina fingrar
passerade förbi.

En tår, och ingen mer,
torkas sakta försiktigt bort
med den, den ljuvast smärta
Som har funnits inuti.




Twitter

Gammal? Jag? Do NOT think so....
I´m keeping up.
För några dagar sen, blev jag inbjuden till något. Till en ny community (trodde jag), av Cleo (trodde jag igen).
Hade fel i båda fallen, typ händer ju så sällan. Att jag har fel, (borde förtydlig det, tycker jag).

Men allt har sin mening, och jag gick med i twitter villigt. Frivilligt.


                  Nu vet ni hur Twitter kan se ut. 

Twitter: Narcissism på 140 tecken.
Draken: Narcissisten som försöker vara fyndig på 140 tecken.

Måste vara uttråkad för att skapa ännu en huvudvärk.





Onsdag morgon

Som sagt, och jag är vaken, rysligt tidigt.

Tänkte på mitt senaste drakunge inlägg, kom fram till att jag var väl sockersöt. Jag som hade principfast beslutat att vara mer drakig... Lyckades med det i ungefär, sisådär några timmar, en dag på sin höjd!

Vill bara dela med mig att jag gillar barn, skarpt. Helst grillade. Marinerade med Harissa.

Nu kände jag mig genaste mänskligare! Eller borde jag säga draknormal.

Goood Morgon på er! By the way...
Have a very nice rainy day....




RSS 2.0