Your Scent on my skin
I can feel it, when you left, you left your scent too.
Please take it back, I can´t stand feeling you, all alone.
You say it´s complicated, and i can see the fear in your eyes.
But it´s you who left your scent, and I have to carry this winter.
I can feel your hands still caressing, slowly, my body.
Squeezing my legs around your hips, until you grunt my name.
And it´s complicated, sleeping with your arms around me.
I tought I was safe, when time came to face this winter.
I can feel it, when you leave, leave behind your scent too.
Please, I can´t stand feeling alone, let the scent be my companion.
You say we are complicated, and I can see the Love in your eyes.
Our time, left you with more than my scent, Hope, we´ll carry this winter.
Please take it back, I can´t stand feeling you, all alone.
You say it´s complicated, and i can see the fear in your eyes.
But it´s you who left your scent, and I have to carry this winter.
I can feel your hands still caressing, slowly, my body.
Squeezing my legs around your hips, until you grunt my name.
And it´s complicated, sleeping with your arms around me.
I tought I was safe, when time came to face this winter.
I can feel it, when you leave, leave behind your scent too.
Please, I can´t stand feeling alone, let the scent be my companion.
You say we are complicated, and I can see the Love in your eyes.
Our time, left you with more than my scent, Hope, we´ll carry this winter.
Lacrima
En tår och så en till,
Rinner förbi min kind,
Förlösande för min sorg
Men tystar mitt skrii.
En tår och så några till,
smaksätter mina läppar
bitterhetens sälta,
Döljer inga läppars skrii.
Ent tår och några få,
Smeker min hals
Där en gång dina fingrar
passerade förbi.
En tår, och ingen mer,
torkas sakta försiktigt bort
med den, den ljuvast smärta
Som har funnits inuti.
Rinner förbi min kind,
Förlösande för min sorg
Men tystar mitt skrii.
En tår och så några till,
smaksätter mina läppar
bitterhetens sälta,
Döljer inga läppars skrii.
Ent tår och några få,
Smeker min hals
Där en gång dina fingrar
passerade förbi.
En tår, och ingen mer,
torkas sakta försiktigt bort
med den, den ljuvast smärta
Som har funnits inuti.
Farväl
Jag undrar...
Om jag begraver dig nu... Under 1000 ord och bokstäver. Kommer vi att suddas ut?
Jag önskar..
Att om jag lägger dig i denna kalla jord.... Gömmer vår historia. Kommer den att finnas?
Jag hoppas...
Om jag frenetsikt skriver, fingrar som slår hårt på tangenten. Bedövar det vår sång?
Jag hörde....
Att det förgågna, det har passerat, Det är dött....
Och Änglen svarar....
Det munnen säger, är inte hjärtats sång...
Jag skall...
Klä mig i mitt vackraste, i min vackra skrud, för jag med ska stå brud....
Om jag begraver dig nu... Under 1000 ord och bokstäver. Kommer vi att suddas ut?
Jag önskar..
Att om jag lägger dig i denna kalla jord.... Gömmer vår historia. Kommer den att finnas?
Jag hoppas...
Om jag frenetsikt skriver, fingrar som slår hårt på tangenten. Bedövar det vår sång?
Jag hörde....
Att det förgågna, det har passerat, Det är dött....
Och Änglen svarar....
Det munnen säger, är inte hjärtats sång...
Jag skall...
Klä mig i mitt vackraste, i min vackra skrud, för jag med ska stå brud....
Mina ögon...Mitt Hjärta
Mina ögon frågar efter dig och mitt hjärta söker dig.
Ord inristat, som en tatuering i min hud,
arabesker i mitt främmande språk.
Djupt in i min hud dessa ord,
För att ge mig ditt mod.
Lyktan, som belyser mitt sökande,
Så att jag följer vägen, när mörkret faller.
Ord likt en danserskas piruetter i min hud,
Virvlande, dansandes kärlekens saknad.
Ord lika tung som dit kors jag bär med dig,
Så att vi inte glömmer vårt hjärtas skrii.
Rader som mitt ärr, ristad av eld och järn
Slavinnans märke, under kärlekens törn.
Bokstäver som ettsats in i din hud,
Varken vatten eller tvål förändrar dess färg.
Orden som är Heliga för dig,
Men förblir glömda av mig.
Ett rop, en saknad, min återförening
Beständig som din tatuering.
Ord inristat, som en tatuering i min hud,
arabesker i mitt främmande språk.
Djupt in i min hud dessa ord,
För att ge mig ditt mod.
Lyktan, som belyser mitt sökande,
Så att jag följer vägen, när mörkret faller.
Ord likt en danserskas piruetter i min hud,
Virvlande, dansandes kärlekens saknad.
Ord lika tung som dit kors jag bär med dig,
Så att vi inte glömmer vårt hjärtas skrii.
Rader som mitt ärr, ristad av eld och järn
Slavinnans märke, under kärlekens törn.
Bokstäver som ettsats in i din hud,
Varken vatten eller tvål förändrar dess färg.
Orden som är Heliga för dig,
Men förblir glömda av mig.
Ett rop, en saknad, min återförening
Beständig som din tatuering.
