Han kom, han såg, JAG segrade.
Fredag, och den gode doktorn kommer på en snabbvisit, till PORTEN. Med ett USB-minne...
Men segerns ljuva sötma, smakade, smakar bittert....

Han kommer, vill inte ta emot min artighet, vill inte komma upp. Men innerst, innerst inne, VILL, han. Och jag SER...
Dom första 10 sekunderna möter han inte min blick, det gör väl, ONT. Jag ser din svaghet....Och döljer, så väl, min egen...

Jag står bakom en fasad, en förfinad ridå, enkelt vackert, enkelt och tillfreds, med leende läppar... Jag visar mitt bästa, det vackraste ansikte, jag nu har..
Doktorn, den gode doktorn, tittar, letar, tar på mina smycken, frågar, söker efter det gamla, undrar över det nya. Inpräntar varje detalj, men jag, jag märker.

Vet att när han lämnar mig, har jag etsatts fast, såsom han, har hos mig. Bittert....

Han vänder sig om, säger hej då, går, jag gör detsamma. Det sista han ser är mitt leende. Och jag vänder mig inte om. Tittar inte bakåt. Gråter inte... Andas inte...

Ridån faller ner...

Pjäsen Är Över, Applådera!