Yes,
Jag är en av dom lyckligt lottade! Helt klart! Definitivt! Jag ska nu förtälja (muaahhaha) varför jag anser det!
Jag fick finbesök för ett tag sen, av en mycket extraordinär person! Vill ni veta vem? Vill NI?

Jo, av min underbara Mor.
Mamma är speciell (Vilken mamma är inte det, tycker ni), Ja och då menar jag inte bara för att hon har gett mig liv, gött mig, torkat min rumpa, eller försökt lära mig livets regler... Hon är inte speciell för att hon har stått ut med mina tonårsfasoner (och dom var ju riktigt hemska). Allt detta tillhör ju föräldrarskapet, by definition.
Min mor är speciell pga. hennes liv, det hon har upplevt. Om jag skulle berätta alla hennes historier, så skulle jag kunna publicera en bok, och det är inte meningen, neej...
Varför min mor är speciell, för mig, är för att hon är min vän, men dessutom är hon min följeslagare. Jag går inte igenom mitt liv utan hennes stöd, och om hon inte kan ge mig den, because i do some foolish things, så följer hon åtminstone med.... Och plockar upp dom krossade bitarna (mig) från marken. Tar superlim klistrar mig tillbaks, improved, klappar mig på rumpan, and off you GO!

Jag har blivit märkt, en del av mig är min mor, det syns, jag har hennes gener. Men spåren finns inte endast genom molekylerna (eller vad det nu heter), utan också i mitt sätt.

Jag tänkte berätta för er om mitt första otroligt "starka" spår från min mamma.

Jag var liten, bodde i byn, vi var på Domus och jag skämdes innälvorna ur mig, för att "morsan" alltid sjöng eller trallade när vi var "in public". Fatta att för en 11-åring så var det ju rena döden. Pinsamt (minst sagt)!!
Så jag väser något oförskämt och vresigt mot henne, trodde att jag skulle få käften på´na att sluta tralla. Hehehee..
Men så fel jag hade....
Istället berättade hon för mig varför hon sjöng, vad sångaren sjöng om, vad sången betydde för henne. Att den var en bit av henne, av hennes ungdom, hennes liv. Genom att sjunga den, mindes hon, kände, återupplevde.

Hon gav mig en gåva, Musiken, och hennes tårar för just denna, berörde mig djupt...

Nu kanske ni förstår mig, lite bättre... Varför jag, ibland, trallar när jag är ute. Och varför jag nästan jämnt lägger till ett musik klipp.