Eftersom jag (nu måste jag erkänna) har börjat surfa, runt om, i andras bloggar, (det gjorde jag inte föräns undertecknad började blogga själv) har jag börjat läsa rätt så intressanta sådana...
Påminn mig att länka dom...

Och genom en sådan sida (tack vare ett nyckelord) kom jag på vad jag ville skriva om! Vill ni veta vad nyckelordet var?
"Värdelösa ungar" Jaaa, nu kommer det politiska inkorrekta....
För genast tänkte jag på en scen ur en film (kaktusblomman, tror jag). Där en man blir tillfrågad om han tycker om barn, Viklet han svarar;
- Självklart tycker jag om barn, Grillat är godast!

Hahaaahahehehe...

Redan i tidig ålder (tror att det var tonåren), förhöll jag mig, ungefär på det viset. Visst hade jag "Harlekin" drömmar, och trodde att "klockorna" skulle klämta.. (hur ocoolt är det? På en skala?). Men barn var liksom inte i tapeten (mer som, things you got do do if you are married, typ.)

Nu är det så, att jag är "a strong believer" av det du tänker, det händer. Och kanske, just därför, blev nog mitt familjeliv en aning "Dragonlik". Absolut inte enligt "mallen".

Jag träffade Papidupolo, på jobbet, och efter några månaders flirtande (hans, inte min), fällde han mig (bokstavlingen) på Café Opera´s uteservering. Full som en kastrull, och jag HAR bildbevis.
Efter några månaders datande, samt en resa till Grekland är jag på smällen! Mamma grät av lycka, jag våndades och han? Vem vet?

24 år och gravid? Vad visste jag om, att vara mamma? Hade stooora filosofiska funderingar, om jag ens var skapt, för att vara en god mor... Jajaa sånt tänker väl alla gravida någon gång...
Så jag bestämde mig att jag skulle vara en Cool Mamsi, Inte en sån, vars liv kretsade runt blöjmärken, utslag och mjölktänder...
Vet inte riktigt om jag lyckades till fullo, men rätt så skapligt i allafall...

Vid 26, var jag redan separerad.... Heheheehee...
Det här med familjeliv, har aldrig varit, sådär jätte tilltalande.

Men vem vet,  nästa gång kanske jag inte alls är Draklik utan rättar mig efter "Mallen".



Hmm, har svårt att tro det, Man kan liksom inte, neka sitt ursprung....
Men vad ville jag ha sagt, med det?