Jag vaknar min Musa, min älskade Medusa... Kallsvettig...
Har inte ens hunnit sova länge, inte länge alls... I did let the bugs bite... Don´t even know why....
And so I am sleepless again, Det var länge sedan sömnen gäckade mig...
Men det är inte sömn (eller dess brist) som gäckar mig, inte egentligen, det är något annat, något djupt, ett ord eller två, något fördolt, runt hörnet, i mitt undermedvetna...

Så jag går igenom vår dagliga samtal... Så vart är nyckeln? (vart är den??). Vad har jag missat? Jag vet att den finns runt hörnet, och det är viktigt... VIKTIGT, älskade Cleo... Det var kanske något som jag inte berättade?

Så jag skriver det här och låter det vila, sparar den i en vecka eller så...  Låter det dova mala på....

Tiden rinner, dagar går...
Men nu har jag gått ett tag, och runt hörnet är inte längre... Runt hörnet är rakt framför...
Så nu vet jag, nu har jag kommit på.... Nu är tankarna inte dunkla, nu har det formats, och jag VET....