Eftersom jag ändå ligger här, i sängen, halvt död (det är så jag känner mig), tänkte jag filosofera lite i sällskap av min snuttefilt... Really happy att det är en laptop, jag har....
Surfar på youtube, söker efter en inspirerande låt, så att orden flödar....


Jag drar mig till minnes, och tänker på alla människor jag känner, har känt eller mött. Alla dessa människor som irrar omkring i en myrstack som har nu blivit vår värld.... I skuggan av något, alla med samma röda tröd (inklusive me), i jakten på kärlek.......
För ju mer jag ser, ju mer jag studerar oss myrstacksvarelser, desto mer hittar jag, en längtan, en enorm saknad, en stark vilja, hos alla, att bli Älskade.
Det är inte mat vi är på jakt efter, vi små myror.... Not anymore.... Våra feromoner utsöndras inte för att klanen ska hitta nya betesmarker.... Nooooo.... Vi, mänskliga små myror lämnar våra spår, så att vi blir hittade.... Hittade utav den ultimata MYRAN.
And so I wonder, är det verkligen den enda källan till vår lycka? Söker vi möjligtvis efter den försvunna staden, nutidens Eldorado. Är det jakten och äventyret, som får oss att ihärdigt leta efter det ultimata känslan i magen? Do we really need butterflies in our belly? Söker vi en utopi i vår IT-värld med Lyxproblem?

Desto mer övertygad är jag nu att, den viktigaste kärleken, är den.... Man har till sig själv.... Till livet....

Ty Eken och Cypressen växer inte i varandras skugga....