Så träffande.....
 

                           

Lyrics | John Legend lyrics - Everybody Knows lyrics


I wish you the Best, I guess...

Ja, här går det undan!

Med risk för att jag uppfattas som schizad..... Så är jag back on track, iallafall när det gäller Facebook....
Konstigt vad småsaker kan lyfta upp en... (en stund anyway...).
Anledningen är enkel... det är detta:

              
 
Och nu kommer förklaringen.. Anledningen till att jag blev en aning lyrisk...

På min "Tänkarad"  på Face la jag upp en låt, har varit lite romantisk av mig liksom....



                        Då rekomenderades denna av honom:

                        

Och sen fick jag denna länk.... Och jag tyckte den var helt underbar!!!!!!
     
     Lyrics | John Legend lyrics - Save Room lyrics                                      


Tackar så hemskt mycket för småsmulorna! Ser ni hur billig i drift jag är? Unbelievable...
Går och lägger mig nu....

GOOOD NATT!

Oui,
Har haft problem med min dator under helgen så jag hade liksom surfat nada....
Hade under frustrerande tårar pillat på min snuttefilt för att se om den gick igång.....

Men vid helgens slut lyckades jag till slut (måste bara nämna att jag blev så otroligt it-hightech). Tyvärr var det bara datum och tiden som inte stämde, och i konsekvens gällde inte säkerhetscertifikaten... (hoppas ni fatta, tog mig bara 3 dagar för mig att förstå problematiken....)

Any way, jag loggar in mig på face, alldelles lycklig & nyfiken på hur cybervärlden ser ut, hur mina kära kamrater mår....

And so I Face this......

      
                Förlovningstårta

                                              
                                                        Efter festen, Usch, dom ser kära ut....

Kunde helt enkelt inte hejda mig själv, handen som höll ett krampaktigt tag på musen smög sakta fram till albumet där en vän hade "taggats" and i saw it all... Alla bilder.... Alla kommentarer.... Hans "nya" smeknamn... Hakosch.....

Uääärk, vilken tur att det inte är ett hjärta jag har under min bröstkorg, utan stoft....

Vilken tur att jag är "Hollow".....

                           

Önskar inte ens min fiende detta..... Hatar detta..... I Hate Face.... Hate.....

Har lyssnat på denna hela dagen (eller så fort jag har kunnat sätta på min MP3)....

Önskar verkligen att någon sjöng så för mig.... Eller åtminstone hade den känslan för mig...

                

So Nice....

Har börjat känna mig lite elektrisk! Så man kan väl säga att jag är laddad! Hahaha....
Jaa helt utan inspiration på så länge... Helt Bedövad... (mer om det sen)

Men nu tänkte jag berätta om "The Virus"..
Kommer ni ihåg att jag dansade VIIILLLT?? Ja dagen efter Hiroshima släpptes? Jaja för er som inte har någon koll, är det bara att läsa...

The Virus träffade jag på Village i slutet av Januari (men ödet hade fört oss samman innan dess, faktiskt). Ödet tyckte att jag skulle träffa denna konstiga varelse redan i november på Collage (där han glodde så att det brändes.... Och samma kväll igen på Ambassadeur (efter ett antal barrunder i stockholm). Viruset tog tillfället i akt och kom fram för att prata, och jag vart fängslad... Tyvärr, tyvärr så skulle mitt sällskap vidare och jag kände en mini sorg över att behöva lämna honom sådär.... Hehe, så han fick mitt nummer...

Hela kvällen var väldigt speciell, för jag blev full som en kastrull.... (hade inte varit det på år & dar... Duktiga mig...). Azzedine var bara tvungen att hälla i mig så mycket sprit det gick, säkert var det ett litet experiment, på hur mycket tål denna Brasse?? Experimentet lyckades... SVAR: Inte så jävla mycket... Typ, 3 Kapten Morgan med Cola.
Hade egentligen bara mig själv att skylla, trodde att i spritdimman skulle världen se bättre ut och att det var ett hjärta jag hade under bröstkorgen och inte stoft... Guuud vad jag är dramatisk! Pfff..

Iallafall, dagen efter ägnade jag Viruset en tanke eller två, hoppades på att telefonen skulle ringa (vilket det naturligtvis inte gjorde), Och svarade på min vänninas nyfikenhet genom att sitta med mobilen i handen hela söndagen för att kunna rapportera ett nej, inget ljud i manicken... Därefter glömdes han helt bort... På riktigt... Ha, hela händelsen erasedes, antagligen pga den pinsamma situationen, att lilla jag la en pizza på efterfesten (do not say a word). PLEASE.

Tiden går, jag ömkar mig själv, tänker på andra saker, åker på retreat... Kommer hem till underbara Stockholm och drar till Village...
På sentimmarna kommer Viruset, känner igen mig (och jag han), Kommer ihåg mitt namn (men jag har tappat bort hans), Förblindar mig med att, minnas min ålder, vart jag jobbar, vart jag kommer ifrån (Jag hade ingen jävla aaniing). Och han gör mig GLAAAAD (efter Hiroshimabomben).

Kort och gott, Vi smsar, ringer varandra (en gång om dagen), går på date (han bjuder, inte van), vandrar på muséer (han smart, inte grottmänniska, inte van), äter middag (har intressanta samtalsämnen, inte van), går på bio (ser Valkyria, inte 40 årig oskuld, inte van), Han är kärleksfull (skönt efter sån torka), han bryr sig om vad jag vill och tycker (VERKLIGEN INTE VAN). Allt ser perfekt ut, ser, men känns...Känns strange...

Mycket riktigt, tiden går och det är dags för bingen, BINGEN, fattar ni? Är så otroligt nervös för, jaa, inte någon som har rört mig på länge, öken om jag uttrycker mig bildligt, och jag var ju trots allt "bombens"  under en lång tid....
Det var en Katastrof.... Konstlat och jag kunde inte, menar verkligen det här: Jag KUNDE inte, och önskade verkligen att jag var någon annanstans... Hehe, sorgligt inte sant? Blir ju till och med gråtfärdig medans jag skriver....

För att gör en lång eller kort historia kort.... Vi sågs aldrig mer efter den helgen.... Och JAA, jag genomled en hel helg... Med middagar, drinkar och jag utövade min sociala kompetens till MAX! Fick skjuts hem, han är trots allt en gentleman, (fast han anade ugglor i mossen, eller borde jag säga ugglor i öknen?) Haha, det är nog bara jag som skrattar åt mina egna fyndigheter...
Vi hördes några gånger... Men det var svalt om inte kyligt... Och nu till sensmoralen:

THERE ARE NO SIGNS, JUST COINCIDENS....

I alla fall om det gäller Virus-sjukdomar..... Hahaha

Yes, i brist på annat och då menar jag, att jag har gjort allt det jag ska såsom:

- Lagat nyttig mat (pannkakor & grädde)
- Hjälpt lilla drakungen med läxorna (utan pedagogik, jag lekte facit)
- Delegerat egen drakungeduschning (utan att tvinga lillen att borsta tänderna)  (Måste var schysst ibland, ju!)
- Nattat bebben med godnattpuss och drakandedräkt...

Jaaa, då satt jag framför datorn och tyckte sonika synd om mig själv och min söta kusin... (mer om henne sen!).
Vad hittade jag inte på Youtube???

 

Jajajaa jag var till och med så duktig att jag hittade en med översättning!
Duktiga lilla jag!

Sleep tight, don´t let the bugs bite!

Hej ni alla! Jaaaa, alla ni 3 som läser bloggen!

Haha, jaa för tyvärr är det inte mer än så, vilket i sin tur betyder att mitt ego inte smeks tillräckligt (eller nåt liknande)!
Och jag har förstått att i bistra tider får man ta till tjyyyvnyp!! Tyvärrr, på väg till desperat-affären hittade jag det förgågna, som jag nu tänker faktiskt dela med mig..... Help!
Jag har varit på retreat (jaja det var bara en månad och det var i Brasilien) men jag slappade, åt som en gris/ko, vilket ni föredrar... Solade, badade och promenreade! Lyssnade till familjehistorier och åskådade familjeskandaler (vi är ju trots allt Brasilianare alternativt, Drakar!). Går inte att NEKA!

Men under hela min vistelse, hörde jag ett bakgrunds brus... Subtilt men kvardröjande... Irrierande & bitterljuvt!

Väl tillbaka gick jag efter EN vecka och gjorde något urbota dumt! Nästan så att jag grävde min egen grav eller nåt sånt...
Jag ringde läkaren, Jaa det gjorde jag! Och vet ni vad? Håll tyst, säg inget... Do not förstör the moment... (jag vet redan allt som kan tänkas sägas....)
Kontentan är denna (låt oss förkorta en annans sorg) som sagt, stick in kniven men va faaan, don´t twist it!
He´s seeing someone... Yes, and he´s getting married, dears.... Vet inte riktigt när... vet bara att hon är 10 år yngre än mig! (Tur att jag inte känner mig som en jävla gammal avdankad hagga!)

Vilken tur för mig att jag är 34, och så pass snygg, att männen vänder huvudet...När jag går förbi.... Speciellt farbröderna som är 60 + ,  jaja skoja bara! Jag är så DISSAD!

Please, please lägg mig som en femöring vid rälsen så att jag kan bli riktigt tillplattad!

Men inombords bröt helvetet löst! Joo visst, jag lyckönskade fanskapet, grät floder, hatade djupt, hela situationen, tackade vänligt for the insight och dansade vilt natten efter! Och då menar jag VIIILLLTT!

                  
                  Before                                                                    After


Ja, vad kan man säga? This too, will pass...