Jepp, vaknade tidigt... Med smaken av drömmen fortfarande i munnen..
Drömde mig bort till Brasilien igen, mitt Shangri-La, Min utopi. Där jag återföds, där my salvation is....
Måste förbereda mig, Förbereda er, min blogg...

Ny kategori på gång... Hehehehee...

TRAVELLING

Beijos,

Kära ni,

Tänkte ösa galla över dessa konstanta telefonsamtal som jag får! Med hundratals olika anledningar (tyvärr så är ingen av dom rätt). Dvs. inte en snygging som jag har träffat, inte mitt EX som ber på sina bara knän, inte Svenskaspel som ringer och säger att jag är nu miljonär...

Utan en helt vanlig kille/tjej som under käcka & glada tillrop försöker snärja mig in i köpadjungeln!
I DO NOT THINK SO! Jag snärjer mig själv så bra ändå! Rasta mig i en "Galleria" och jag ruinerar mig, samt dig, om du är generös!
Jag har köpt grejer genom the phone, och ångrar mig alltid lika bittert! Trosor, exempelvis (den första var snygg, resterande bara skräp). Eller vad sägs om smink? (Skitmärken, skitkvalité, blir skitdyrt i slutändan). Och hur gööör man för att säga upp avtalet? Nästan en omöjlighet, lättare att bara fortsätta betala...

När det gäller opinionundersökningar, brukas det alltid frågas om men har en liten stund över? Jag kontrar alltid med vad är en liten stund? (låt oss glädja frågaren...) Och när han/hon svarar, inte mer än 5 minuter, svarar jag sockersött: ABSOLUT INTE. Muaahhaaha!

Men idag blev jag SNÄRJD, såklart!

Låt mig få förklara, varför! Charmören ringer från Göteborg (Käck & Glad), inleder med att jag har precis blivit utvald till att FÅ, ett erbjudande som inte går att motstå! Hmm, det jag inte kan motstå, är hans dialekt. Han blir dessutom personlig när han får veta min ålder och säger att med mitt namn förväntade han sig en tant, (nu smekte han mitt ego) (och allt är ju relativt, skulle han fråga Tita´s barn är jag ju TANT). Men jag var såld..... Lyssnar inte riktigt, på allt han erbjuder utan ställer tusen dumma frågor så att samtalet aldrig tar slut.... Säger JA & AMEN till allt, lägger på.

Och kommer fram till att samtalet har precis kostat mig 299 kr i månaden  (Jag fick  ju 2 gratis månader, trots allt!)
MEN, men, jag har 14 dagars ångerätt....

Vet ni vad jag köpte? Digitalbox med 48 kanaler. GULDPAKETET.

Har svårt att sova, just nu...

Ligger, vrider, vänder och funderar på alla möjliga saker, och då kom GODISMONSTRET  fram..
Jag som skulle försöka "stänga" munnen inför badsäsongen.

Men så blev det denna då...






Vem älskar inte pistage?

Medans jag snaskar på förfullt, surfar jag runt för att se om något nytt hade hänt i Facevärlden, under tiden jag låg och vred mig, allt är ju möjligt!
NOP. Dags att försöka sova igen..

Ps. Lovar att skaffa mig ett liv så jag kan vara underhållande...(känner att jag blajar mest nu).Ds.

Jaha, ville bara dela med mig....Såklart.
Gick ut en snabbis för att  hämta Gabriel, hos Älvan, känns att han är konstant där och våldgästar!! Måste tacka henne någongång (rejält)...
Men ändock , drog mig något jävulusiskt för att gå ut, rädd att huttra och tappa bort mig (det är ju så mörkt) under den korta promenaden dit!

               Så glad var jag! (I HISSEN)

Fikade och små-skvallrade om dagen i allmänhet, känslor i synnerhet.
Jag visar stolt upp bloggen till Älvan, och till min fasa, märker jag att det är något konstigt på layouten! (jag har en liten, liten skärm).

Aaaahh, Jag vill ha en NY DATOR (som är hightech, dessutom). Nån som känner sig generös??

Märker att det är sent (men det är ju alltid mörkt) och hinner känna att nu är det dags att JAG slutar våldgästa henne! Packar febrilt ihop Gabriel och ut i blåsten igen!
Gud vad skönt det är att ha ett HEM....

Psst, Psssst??

Jahaa, det kan inte ha undgått någon att jag är på väg någonstans, eller hur? OMÖJLIGT, eftersom jag har till och med basunerat ut en "countdown" när euforin har tagit över my senses...
Vill ni veta vart jag ska? Vart JAG kommer att vara medans ni sitter i mörka, kalla Sweden? När ni sitter vid köksfönstret och tittar ut (och det enda ni ser är mörker och möjligtvis snöflingor) och väntar på Jultomten?? Vet ni vart jag är/gör då??

Låt mig "gladeligen" få berätta!! (Och neej, jag är varken skadeglad eller mallig) Hehehe..

I will be in:

                         

Den senaste tiden har jag verkligen längtat och drömt mig bort dit. Jag har tagit en "runda" i allt som är Brasilianskt, dvs. Musik, Filmer, Foton & Släkt...
Konstigt hur tiden kan sakta sudda ut en känsla eller en bit av en.
Det är som om åren har "skrapat" ut den delen av mig.
                              
Precis som sanden och vattnet nöter ut stenen vid stranden.. 

Brasilien och dess atmosfär är en del av mina rötter, i mitt blod rinner det en femhundraårig historia, som är exotiskt, krigiskt, slaviskt, religöst, lyckligt, sensuellt och mystiskt. Det är en del av min identitet, mitt liv.
Jag ska ditt och återuppväcka det som har varit i dvala så länge, Jag ska resa till min familj, återknyta mina blodsband och det gör mig lycklig.

Men för er som kommer att uppleva snöflingor, julglögg & gran, sänder jag dessa: 

                  


Oops, nu måste jag skynda mig, ska fika med Älvan....

OOpps,
Vaknade för en "tiny" stund sen.. Och det första jag lyckades göra var? Kolla Bloggen...
OBSESSION  (Say no more).

Vill bara nämna att jag har fixat och trixat i den under ett par dagar nu.. Och jag börjar vara relativt NÖJD över den. Om ni skrollar nedåt hittar ni många inlägg med rubriker " axplock från Face". Jag har överfört mina alster därifrån och fortsättningsvis kommer jag att berätta mina små anekdoter här.

Om ni läser och har tips, idéer eller kommentarer, tyck gärna till (vill kolla om fälten fungerar). Hehehehee.
Inte för att få veta vad ni tycker INTE!

Ps. en kompis kikade in och sa att bloggen såg bra ut. Very good. Men så tillägger han: men du verkar vara så ledsen och romantisk, nega.
Svar- Jag är FÖRBANNAD. Nothing else!! Ds.

Psst, igen. Have a nice Day,

Heelloo, jag har ett "Fan", Jag menar I´ve got a FAN!!

Jaha säger ni, Det var väl konstigt??? Neej, för nu rastar jag mitt lilla ego (som den lilla råtta den är..). Och bara för syns skull, låtsas jag vara ödmjuk och oförstående...

Men jag FÅR faktiskt kommentarer och mail minst 1 gång om dagen om att jag borde blogga "på riktigt". Nu undrar jag, vad betyder, på RIKTIGT?? Om någon fattar återkom till mig genast! Ni andra, som har, a mind as mine, kan dra samma slutsats... DVS. Att jag är i wannabee stadiet... As long as i am not a GROUPIE, säger jag bara!!

So, my fan skickar mig info och sidor på hur man öppnar en blogg (låter det komplicerat?). Dessutom är han så vänlig att han skickar youtubemusik som han tycker jag ska "adda" i mina texter... Plus att han (nu vet ni att det är en HAN= Inte Cleo, vilket man lätt skulle kunna tro) letar med ljus och lykta efter snygga designade bloggsidor så att jag ska få inspiration!

Jepp, nu kommer jag till den första kritiska fråga, kommer detta att betala min hyra?
- Endast om jag får 5 000 träffar i månaden (nu börjar det spinna i hjärnan på mig, och jag tänker, hur många gånger måste jag klicka in per dag så att det blir 5 000?)
Vill ni veta? 167 gånger, det betyder i sin tur 11 gånger per timme, måste få sova åtta av dom resterande timmarna... Yeah, yeah.

Men jag kollar, förförs och får inspiration...

Nästa kritiska fråga: Vad ska sajten/domainnamnet hetta? (han får vara med och tycka till..)
- Vad sägs om ARGA HÄXAN? Svara han snabbt.
- ARG?? Tycker du att jag är ARG, svarar jag förundrad. (Men egentligen har jag reagerat på ordet HÄXAN).
- Neej, men namnet måste ha slagkraft, ursäktar han sig med. Du är rolig, men du kan inte heta Roliga Gamla Tanten (eller var det häxan). Inte för att du är så gammal heller. (ordnar han till snabbt). Men nu har Jag flera ord att fundera på: Gammal OCH Tant (eller var det Häxan, igen.)

Kan bara nämna att jag avslutar samtalet rätt så snabbt, och ber honom snällt fundera vidare... (fast egentligen tänker jag; tur för honom att han befinner sig 33 mil från mig, och vänta bara... När jag väl bloggar kommer gallan + alla hans hemligheter fram). Men jag är inte ARG eller ELAAAK.

Jag är så rar och ödmjuk att jag till och med "addar" en av hans låtar.
Just want to remind you:

Hmm, vaknar hes och groggy...
Lite desorienterad och har en känsla av att jag är ensam i huset (jaja, jag vet att det ÄR en lägenhet..). Men mycket riktigt, klockan är halv tolv och det ekade härinne.. Min sydländska vännina reste hem och antagligen så surade hon FORTFARANDE.

Så jag ligger och drar mig en stund, ålar och gäspar. Och kör en nostalgitripp över helgen (väldigt kort för telefonen ringer, väldigt kort för inget av betydelse som kräver nostalgiska känslor hände). Men nu vet jag att det kommer bli en sån dag...

Cleo min ständiga vapendragare (eller är jag hennes?) ringer och skriker i mitt discoskadade öra, men lika glad är jag för det, finns inget bättre än en kall dusch även om det är genom telefonen och utan saliv, hehehee.

Nu undrar ni säkert vad har två vänninor att prata om??? När dom har precis setts för ett antal (några få) timmar sen och dessutom pratar konstant i telefonen.... Jo för er som inte vet, då SKAPAR man samtalsämnen, och jag tippar på att vi är väldigt duktiga på det! ; )

Helt plötsligt kommer jag på att jag har inte tid att sitta & lalla längre även om dagens samtalsämnen var rätt så trevliga, möjligtvis helt angenäma. Hehehee.

Jag ska till Sofiakyrkan och höra på min sjönsjungande lilla syster, hela släkten ska liksom bevittna sjungandet... (om ni framöver tycker att detta är en skryttext så har ni allldeeellles rätt!).

Min Underbara lillasyster (som lånar mig klänningar & färgar mitt hår) sjunger dessutom som en ÄLVA. Och idag är det hennes SOLO debut, FATTAR NI? And i will witness her greatness (eller vad det nu heter)..
Mozart och Händel står i programet (förutom något ryskt) och under en timme sitter jag alldelles hänförd, av kören, av gästartisterna, men mest av SysterYsters lillasyster som sjunger fantastisk solo under Missa i någon dur (eller VAD det nu heter).
Såpass att mina ögon glänser och tårarna kryper fram (inte så att jag störtbölar precis), men såpass att jag känner mig riktigt tvungen att teaterviska till tanterna bredvid, att hon där, hon är MIN syster, just so YOU know!
Självklart har vi "celebration" fika for an outstanding performance och därefter tar jag mig hem (heja stockholmskommunikationen). Men att äga en bil vore väl bra? Okej att ha körkort kan väl vara steg 1. DÅ.

Under min hemresa funderar jag lite över hur det kommer sig att musik alltid får mig att minnas, känna eller till och med bööölaa.. (jag är nog lite egen).
Givetvis "poppar" ett minne fram, nämligen denna:

Sommar och jag strossar i Gamla stan/mot Rosenbad (eller vart det nu var), när, undrar ni? Tja säg det, har ett jävulusiskt dåligt minne beträffande tid, allting bara blir till en smörja, liksom en ihopblandad tidslinje, försök och trassla ut den ni.. Jag har gett upp, kunde ha varit för 10 år sen kunde ha varit för 3, who knows, who cares?

Men mitt i gatan står fyra gatumusikanter (eller borde jag säga exeptionella musiker) alla violinister, som spelar en låt, nej det var fel formulerat, dom spelar något underbart, som VERKLIGEN berör mig och får mig att vilja stanna kvar och be dom trycka på repeatknappen. Over and over again. Hänger ni med? Har ingen anning vad det var för låt, men springer hem till lillasysters pappa trallandes för att fråga honom..
And HE knows, spelar till och med in den till mig (finns det något snällare??) Vad har din styvpappa done for you lately?

Som revival bestämmer jag mig att så fort jag kommer hem ska jag hitta skivan. And so i do. Släcker alla lampor, tänder ett endaste ljus och lyssnar, lyssnar. NU kan jag trycka på repeatknappen.... Jag kan till och med virvla runt, graciöst naturligtvis, runtom vardagsrumsgolvet...

Med risk att bli totalt utbuad eller betraktad som ett MIFFO:

JAAG HADE KUL!
Bestämde mig rätt så tidigt att jag inte skulle dras in någon annaaaans misär!!! Så jag vägrade blankt att vara grå, trist eller sitta vid något hörn (hmm, nobody puts baby on the corner).

Det hjälpte faktiskt att Brassarna vart superlyckliga över vår ankomst. Och vi började mingla pronto! Hade ingen som helst lust att leka fiiin eller spela svårflörtad, för tro det eller EJ, jag är svårflörtad trots att jag pratar med allt och alla... Dagens sanning..

Vi var ett gäng tjejer som hade abbonerat (läs hittat, PAXAT eller vad vet jag? kom ju sist) ett bord väldigt lägligt, med utsikt över hela VIP området!! Smarta tjejer!

Problemet var att det var lite för mycket testosteron i området, det vill säga för lite dansande.. Och ursäkten haglade liksom...ont i foten, är mörbultad, i´m not a dancer i´m a fighter... MEEE TOOO! So lets dance! Som tur var lyckades vi komma ut på dansgolvet några gånger...Hehehe. Men dom hade rätt, många usla dansare (för det mesta).

Konstigt va? Hur vältränade killar, som sparkar högt och hårt, som duckar snabbt och tål mycket stryk saknar totalt koordination för dans och som dessutom vrider sig i ångest så fort dom märker att det vankas en bra låt & vi börjar röra oss mot dansgolvet...
Jajaaa, alla förutom Christophe förstås.. jag önskar att jag hade koll på hans efternamn.. För då hade jag googlat fram honom och lagt ut en bild.. And SAY NO MORE! That was A MAN. Skruvade inte på sig, dansade bra, och såg oförskämt snygg ut! Jag såg men rörde inte, det var helt oskyldigt, visst Cleo? Jaja du märkte inte ens...

Hmmm, jag glömde att berätta att smurfen ringer mig tusentals gånger, tills jag bestämmer mig för att vägra svara. Fick han ångest för att jag var ute? Varför då? Jag tillhör inte honom! Han smsar att han känner sig som en idiot och att jag inte ska ringa honom mer!!!
Trodde han att det gjorde ont någonstans? KNÄPPO, det är faktiskt DU som är en IGEL!. Nu SURAR HAN.

Men nu hade vi "vipat" klart och det var dags att dra vidare till ett ställe där det var öppet till FEM!
Solidaritet blev det, och inte mitt favvo ställe precis, NOT my kind of music, "plocka äpplen ställe", som CLEO brukar säga, men jag hade andra intressen där, så det passade mig alldeles utmärkt!

Mrs. Japanese stack hem för att sova, Cleo var hungrig så hon stack hon med, så till slut var det bara jag och my alien friend.. OCH hon SURAR.
Vi lämnar stället efter någon timme eller så, OCH hon är missnöjd.
Jag däremot mår utomordentligt bra! Trots att hon dissar totalt kvällen, sällskapet, allt.

I did NOT loose my temper, vad duktig jag har blivit....

Yes, sequence story, efter min fredag..

Vaknar lördagsmorgon rätt så möör, eller borde jag nämna att det var förmiddag? Men fortfarande lördag? Med ont i fötterna och dundrande huvudvärk, och det var inte pga Alkohol. Antagligen för att jag hade tränat dagen innan med fel sorts skor (den billiga varianten av gympadojjor) och sen gått ut för att dansa med klackar... Trots mina blåsor.. Huvudvärken kanske kan förklaras med att stormen annalkades.. omedvetet kände jag på mig...

Min gäst från det stooora landet har spring i benen, ska träffa vänninor och såklart shoppa loss. Men jag, jag funderar fortfarande på hur jag ska somna om skönt på soffan... Och jag känner verkligen att jag måste ladda mina batterier, för vi ska ut igen, det är lördag och jag är inte purung precis. Okej det är nog en dålig ursäkt för hon är trots allt åtta år äldre OCH har spring i benen..

KL. fyra ringer hon och väcker mig och undrar om jag ska till stan, men jag är helt omotiverad, sömndrucken och vetandes att hon ville bara ha sällskap tills hennes andra vännina skulle fika med henne kl sex. i nicely decline. (trots att nu börjar jag känna mig som en dålig vän...). Hon tjatar & SURAR. Hmm för den som INTE VET, ska jag berätta nu att det är det sista man ska göra med mig.. Så fort jag börjar känna ett tvång eller en antydan till manipulation förvandlas jag till MRS. STIFF!! Helt J...a orubblig, det är som om MRS. STIFF tar över och Trevliga Lilian försvann. Jaja frågar man Cleo så är jag bitchig nästan jämnt, men jag är det med ett leende! (undrar om hon menade på munnen? Eller var det my b....hind?)

Så hon kommer hem sent gör sig iordning och är klar medans jag fortfarande letar i garderoben efter kläderna.. Har ni hört hjärnskrynklare kategorisera folk? Amatören här vill "labla". Min vännina är såklart passivt agressiv.
Och nu börjar jag få käka upp degen som Jäv...n har knådat.
Jag frågar henne om vad hon tycker om klänningen, ska jag ha den eller den?- Jag vet inte, säger hon. Vad tycker du? Inga problem jag väljer. Känner mig för att vara söt och tar på mig skolflicksvarianten.
En stund senare frågar jag om håret uppsatt eller löst och utflippat? Och nu kommer bomben:

- Jag tycker att det är något som du ska tycka själv, du ska inte behöva fråga någon annan om hur du ska se ut.
Underförstått kallar hon mig för osäker... Men ni missade tooonnen. Jag backar, säger inte ett ord utan levererar ett leende. Nobody is going to ruin my night. Räknar till tre och fixar håret.

Men nu är irritationen på topp in my house, för vi vet inte riktigt vart vi ska... Vi har nämligen olika options, Fest i förorten, fest på Ekens dansa här eller där. Och det är inte bestämt. Jag ÄR cool, mig spelar det ingen roll, jag ska ut och ha fun. Och nu är det bestämt. Vi ska på VIP festen för MMA Galan and she is not happy... Så jag försöker lätta upp stämningen.. Säger att det finns BRASSAR och FRANSMÄN, roliga människor och snygga män. Men det hjälper inte...

Nu räknar jag till tio levererar ännu ett leende och vi åker för att möta upp Cleo. I am NOT loosing my temper!!

Jaha, efter mycket tjat om att jag borde forsätta skriva (okej,okej, det var bara ett mail & från min sons pappa, så det gills inte ens, han borde vara partisk..)
Men jag har helt plötsligt vaknat till liv igen (fastnade i någon sorts kokong, liksom..)

Fredag vaknade jag och tänkte helt enkelt prova, allt eller inget. Några kanske tänker det blev inget, men jag formulerar det till att det blev allt!! Vart det krångligt?? Jaja, det blir inga fler detaljer än så, eller något fumligt tillägg..

Jag kan bara säga att Fredagen började sådär och min Weekend slutade fantastiskt, med en skönsjungande konsert på Söndag.

Ska jag berätta från början? Okej, men den som yppar ett enda ord om det här är dödens! Me inklusive, nej skoja bara! Mord är out of the question. Däremot drar jag mig inte för att strypa någon (som ni snart ska få höra...).

På Fredag morgon ringer jag min utländska vännina och undrar om hon bara snackade eller om hon verkligen skulle dyka upp här in the big Capital of this tiny country??. Följdfrågan från henne var vad tycker du? Hade jag vetat bättre hade jag svarat: du vet bäst själv, ring när du har bestämt dig. PUNKT. (förklaring till detta kommer antagligen på del 2)

Men neeej, Jag svarar glad i hågen självklart ska du komma... Jag ringer henne flera gånger under hennes resa och kollar om allt är ok osv.. Bara för att jag inte har sett henne på länge och ÄR glad över hennes visit.
Så väl här i Sthlm , vill min vännina gå till "Golden Hits". SAY NO MORE. Jag rör inte en min, fast vi alla vet vad jag kanske tänker...
Tjohoo! Nu ska jag till en av stans köttmarknader (okej kanske är det så att alla uteställen är marknader, men nu pratar vi om en som jag anser inte har klass). Återigen, neeej, jag rör inte en min utan går gladeligen tillviljes och utgår från ett positivt mindset och säger vad kul vi kommer att ha det!
Ha kul på Golden hits betydde detta:

1. Undvika alla fulla, illaluktande män som efter några glas+ en förfest hemma helt plötsligt har byggt ett jävelusiskt självförtroende så att dom anser att charmen ligger i sluddret...Eller var det dreglet?

2. Dansa på tre olika dansgolv till musik som är lika förjävligt som punkt nummer 1. dvs hatade musiken, hatade stanken men skuttade ändå..

3. Undvika en egyptisk spottad kopia av läkaren, jävla maaardrrrööm. Jag menar kan man ha mer otur?? För likheten var slående, såpass att min väninna från sydligare breddgrader trodde först att det var läkaren.. And guess vad egyptiern hade för yrke??? Vilken jävla sjukhusmagnet, i have become...

4. Sist men inte MINST, Vända mig om i fullt synligt raseri (mina ögon svartnade rejält) ta strypgrepp på en dansandes idiot som missbedömde situationen fullständigt genom att tro att hans händer var målsökande missiler, och MÅLET var my behind. Klämde hans hals och väste att han rör mig inte igen för annars kommer han att ligga kvar på golvet. Lovar att han kommer att fundera minst två gånger innan han börjar leka händer= målsökande missiler..

Borde jag nämna att vi stannade kvar tills stället stängdes? Borde jag nämna att det var sista gången jag satt min fot där? Nämnde jag att vi åkte hem under tystnad och att hon var missnöjd? Booorrde jag nämna nåt?
Vänta bara tills jag berättar om Lördagen...

Okej,
Eftersom jag la ner gårdagens fortsättning (part two), för det var full rulle hos mig. (har som vanligt en dålig tidsuppfattning).
Tänkte återknyta till det som var viktigast...(ja, CLEO, jag tjatar om det, vet att jag har pratat om det ungefär 10 ggr). Jag såg liksom fram emot det hela...

Och för er alla som jag inte har tjatat om det till, så kom systeryster´s lilla syster hem för "a session" av hårfärgning. Det är liksom så att det är middag imorgon, och jag vill vara fiiin. Snygg, snygg, snygg, inte för någon annans skull, men för min egen.

Medans jag väntar på sonens träning, luskollar jag färghyllorna på ICA och efter mycket om och men (och ett antal smygtittande på dom andra tanterna som bara köpte svart färg), valde jag Golden Mahogny (sådär lagom flashigt..).Lyxflashigt, sådär astoneshing...

Springer hem med massa ungar i släptåg (hemlis= tror nog att gabbis kompisar tycker att jag är rätt så cool). Eller bara lagom skönt galen. OR rätt så ung (svensk-tullingemått mätt, där flesta mammorna har 2,5 barn, villa, saab-combi, läsglasögon och så jävligt ordentliga att dom betalar radiotjänsträkningen). But i do not own a TV. ;)

Okej, vi skiljs åt, ungarna & jag (tappar nästan bort min egen), men hittar honom med detsamma. Desperatly. Lagar mat till min skönsjungande lillasyster (mutning=färgning) och väntar tålmodigt!

Måste faktiskt ge Mandipandi en ELOGE för hennes mästerverk, it was her first time och jag kom ut ur duschen utan att ha:
- Tappat håret
- Fula färgfläckar på pannan/öronen eller nacken.

Men låt oss kommentera valet av färgen...OR not. Om jag säger så här, istället: Snygg, snygg, snygg är inte vad jag kommer vara vid middagen, jag får satsa på charmig, Cleo. CHARMIG....

Och snuvig, för idag vaknade jag (med Gabbis ljuva stämma att frukosten var klar) helt dåsig, med feber och en rejäl bit sandpapper instoppat i käften!! Tittade (snabbt) i spegeln och såg min äggplanta till hår samt min stoora snooriga näsa och tänkte att det inte finns nog te med honung eller schampo i hela världen som kommer få mig att vara charmig imorgon. Så jag ändrar det till att jag satsar på FUNKTIONELL.

Hmm, med större eftertanke, tar jag tillbaka allt som sagts..
Because I am:

http://www.youtube.com/watch?v=KNthqC2fsVw

MED snooor och allt...

Jaha, du Cleo, my sweet malackias.

Idag är det en sån där dag, som jag inte kan sitta in the phone med dig. Har sååå ofantligt mycket att göra, förstår du.(läs=skitskraj över vad du ska säga om min bimbo-varning).

Så jag skriver lite nu istället och väntar tills imorgon, när jag har vaknat modigare..Hmmm(fatta att jag sitter i kaffét och skriver med en lånad penna på en metro tidning). Sjukt va? Har ju blivit fanastisk, nej fanatisk, neeej fantastisk på att ordbajsa!!

Varför jag sitter på ett kaffé??
Så glad att du frågade, Cleo, såå glad!
Jo, för man (föräldrar) får inte vistas i dojon när barnen tränar karate... Tyvärr(och alla mammor instämmer, särskilt singelmammorna) det är en regel som man måste följa. Som jag lider med kvinnorna... Jag förstår precis vilken ångest detta förebud skapar. Vem vill inte se sitt underbara lilla pyre utvecklas till en begåvad karateexpert?(läs=följa noggrant Senseis alla rörelser och småfnissa som en tonåring när han rättar till ens barns position). Han rörde min unge, min unge!Yes

Älvan fattar precis vad jag pratar om, eller åtminstone så gjorde hon det förut...

Okej, det är nästan så (men bara nästan) att jag ska börja på karate, bara så att jag för buga inför Sensei och säga OOooZ.
Men nånting har ändrats, ett nytt fenomen, mammorna (och några få singelmammor) har fattat vinken. No tallande på Sensei, här inte. Eller så är det så, att papporna anar ugglor i mossen (nu ska äktenskap räddas hehehe). Inga mammor lämnar sina barn till träning längre! Idag var jag den enda! Jippi!

Föresten, läste en notis i METRO (tidningen):

 
Maxitrosans inmarsch
Bekvämt är trendigt- nu är det dags att slänga stringen.

Slänga stringen? Använder du string?
Vad kul! Visste inte att jag vart modern igen (men jag trodde att jag var det hela tiden...JU..) Nu kan jag med gott samvete säga att jag följer modet slaviskt!

Det ringer på dörren! SysterYsters lilla syster är här för att färga hår!

Do not TOUCH the Sensei!

http://www.youtube.com/watch?v=OUfpKzdLtec